Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8b. Resa öfver Simplon. Domo d’ossola. Oväder. La Tosa. Oväntadt möte. Lago Maggiore. Stock-fiske. Isola bella och Isola madre. Waldensernas dalar, folk, historia, sednaste befrielse, närvarande lif. Vandringar och nya vänner. Turin. Po och Monte viso. Carlo Alberto. Victor Emanuel. Grefve de Cavour. Gioberti. Cesare Balbo. Primato d’Italia. Speranze d’Italia. Hvad vill Italien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
har en mantille öfver sitt täcka hufvud och en liten gosse
vid handen; de komma dit der den blinde sitter, han
räcker fram sin hatt och mumlar sin bön, pigan sticker
handen i sin kjortelsäck, — nu får han visst en allmosa! —
nej, pigan låter handen förblifva i kjortelsäckeri och — de
gå förbi. Nu höres starkt hästtraf; tre herrskaps-vagnar
komma i rad, och främst en med högt kusksäte, på
hvilket sitta en ung herre och en vacker äldre fru, — det är
hon som håller tömmarne och kör de ståtliga trafvarne —
en stolt syn — äfven den far förbi utan att akta på
tiggaren. Och hundrade vandrare komma och gå, men ingen
ger ens en blick åt den blinde. Detta riktigt bedröfvade
mig att se, i ett land, der, enligt religionen, allmosan
hörer till den Christnes förnämsta pligt. Väl är tiggarens
röst ocli bönformel föga lockande, men han är gammal och
sjuklig, och han är blind, kan ej se solen och aftonens
outsägliga skönhet! — Nu är det redan sent och
skuggorna komma, de granna vandrarne bli allt färre. Nu
inträder en paus, vägen är tom, nej, der kommer en tolfårig
gosse med skinn-förkläde, tydligen ett fattig mans barn,
han hvisslar sorglöst och är redan förbi den blinde, då han
hastigt hejdar sig, stadnar, ser sig om, och drar upp sin
lilla penningpung, tunn och torftig ser den ut, mon den
har dock cn fyrk för den blinde! Tack goda gosse!
säger jag "in petto", och den blinde och jag gå tröstade
hvar åt sin sida, hem.
I dag har jag med ångbåt gjort en utflykt till
Tessin — det italienska Schvreits — hvars södra strand badas
af Lågo Maggiores vågor — för att se dess hufvudstad
Lucarno, och se insjöns stränder åt denna sidan.
Lucarno ligger vid stranden af sjön mot en bakgrund
af gröna trädbeväxta höjder, med full exposition åt
middagssolen — ett skönt uppehåll för vintern, men förfärligt
hett under sommaren. De gröna bergen med deras hvita
hus och kyrkor, i synnerhet kyrkan S:ta Maria del Sasso,
till hvilken uppgången, i zigzag på berget, betecknas af
fjorton små, hvita kapellér eller stationer — ge en vacker
anblick. Plataner, Citroner, Oranger växa omkring staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
