Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8b. Resa öfver Simplon. Domo d’ossola. Oväder. La Tosa. Oväntadt möte. Lago Maggiore. Stock-fiske. Isola bella och Isola madre. Waldensernas dalar, folk, historia, sednaste befrielse, närvarande lif. Vandringar och nya vänner. Turin. Po och Monte viso. Carlo Alberto. Victor Emanuel. Grefve de Cavour. Gioberti. Cesare Balbo. Primato d’Italia. Speranze d’Italia. Hvad vill Italien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
han. "Ingen kommer hit; alla främmande fara blott till
"Isola bella! — Om man ändå vore gift, så kunde man
"lefva här rätt angenämt. Men — "Il Conte" vill endast
"hafva ogifta tjenare!" Och han suckade.
Näktergalar i mängd sjunga här om våren under den
tid då camelierna blomma och rosorna dofta. Hvilket
vistande för smekmånaden! Jag undrar på att icke någon
rik engelsman tänkt derpå för sin "bridal tour".
Slottet eller herrehuset på Isola Madre är obebodt,
och synes ej ämnadt till bostad; likväl har det några stora,
vackra salar, och från dessa en vida större och skönare
utsigt än man har från Isola bella.
Öen ligger nästan midt uti sjön och är den äldst
odlade, äfvensom den största af de Borromeiska öarne,
hvaraf dess namn — "Isola Madre.’"’ San Giovanni-ö har
endast gräsmark och några vingårdar. "Isola dei
pesca-tori" är alldeles öfverbygd af små usla fiskarekojor.
Det är en gängse sägen att när man sett Isola bella,
har man äfven sett Isola Madre. Stort misstag 1 — Isola
bella är ett jordiskt konstverk, som lemnar hjertat kallt,
Isola Madre är ett jordiskt eden, likt det alla lyckliga
älskande äga i sitt hjerta, en miniatyrbild af det första
paradiset, der allt var skönt och allt var godt. —
Min hederlige Francesco rodde mig tillbaka till
Pa-lanza och sedan vi åtskiljts i ömsesidig hjertlighet, gick
jag ut att bese den stora promenaden — ty äfven staden
Palanza har en sådan — längs med sjöstranden.
Aftonen var skön och stilla. Jag satte mig på en
stenbänk under en lummig bok, ett litet stycke från
vägen. Gent emot mig, på andra sidan om vägen, satt
äfven under ett träd, en fattig blind man. När vandrares
steg nalkades honom, höll han fram sin hatt under
entonigt upprepande af en bön, i hvilken jag blott hörde
tydligt Marias namn. Och nu kommo efter hvarandra
afton-promenerande i mängd, fruntimmer i crinoliner, struttande
likt strutsar, herrar med cigarrer i mun; — alla gå de
förbi den blinde, men ingen lyssnar till hans bön. Der
kommer en prydligt klädd piga bredvid sin unga fru, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
