Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8b. Resa öfver Simplon. Domo d’ossola. Oväder. La Tosa. Oväntadt möte. Lago Maggiore. Stock-fiske. Isola bella och Isola madre. Waldensernas dalar, folk, historia, sednaste befrielse, närvarande lif. Vandringar och nya vänner. Turin. Po och Monte viso. Carlo Alberto. Victor Emanuel. Grefve de Cavour. Gioberti. Cesare Balbo. Primato d’Italia. Speranze d’Italia. Hvad vill Italien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Vid Nattvardsbarnens eonfirraation säger presten: dessa
unga christna konnna nu för att bekräfta offentligt och med
full kännedom, det löfte, som blifvit gjordt för dem i deras
döpelse, på det de må hädanefter njuta" o. s. v. Ett bruk,
äfven egendomligt i denna kyrka, är den religiösa
ceremoni, hvarigenom hennes äldste invigas till deras kall såsom
dels fredsdomare, dels religionslärare. Hvarje pastor i en
församling har omkring sig ett råd af 5 eller 6 äldste
eller Barber. Dessa väljas för lifstid och förblifva i sitt
kall, så vida de icke göra sig deraf ovärdiga, då de kunna
afsättas.
Nära landsvägen i Lusernas dal, ej långt ifrån la
Torre, reser sig en vacker, nybyggd kyrka med tvenne torn,
dem tusentals svalor jublande kringsvärma. Öfver
porten står i gyllne bokstäfver: "Detta är det eviga lifvet
"att känna dig, sanna Gud, och den du sändt hafver,
Je-"sum Christum." Denna kyrka är den i Waldensernes
dalar sednast uppbyggda. Den kan rymma omkring 1,000
personer. Jag har om söndagen nästan alltid sett den
full, och männerna der ännu talrikare, än qvinnorna,
hvilket jag aldrig förr sett i någon kyrka. Folket är väl och
enkelt klädt, alla qvinnorna i hvita hufvor med stärkta och
krusade, framstående remsor, hvilket kläder de gamla väl,
men låter de unga synas gamla- Ansigtena äro välbildade,
dragen fina, mera af franskt, än italienskt skaplynne, ögonen
mörka, djupa, uttrycket mildt, men allvarligt. Denna
församling utgör i utseende och hållning en skarp kontrast
till den Katholska, hvars gudstjenst jag häromdagen
besökte. Här voro mantiljer och blommor, något
trasgrant och föga allvarligt. Predikanten, i grann och brokig
drägt, predikade öfver sjette budordet. Jag förstod icke
mycket af hans patois-italienska, men dock nog för att
höra det han beflitade sig om pittoreska effekter och att
le donne" fingo sig duktigt påskrifvet. Ahörarne voro
tydligen mera roade än uppbyggda. Mer än en gång utbrast
församlingen i ett ovillkorligt löje. Förhållandet emellan
Katholiker och Waldenser är ej nu mera fientligt, och är
emellan några prester till och med vänligt. Den sednaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
