Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8b. Resa öfver Simplon. Domo d’ossola. Oväder. La Tosa. Oväntadt möte. Lago Maggiore. Stock-fiske. Isola bella och Isola madre. Waldensernas dalar, folk, historia, sednaste befrielse, närvarande lif. Vandringar och nya vänner. Turin. Po och Monte viso. Carlo Alberto. Victor Emanuel. Grefve de Cavour. Gioberti. Cesare Balbo. Primato d’Italia. Speranze d’Italia. Hvad vill Italien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
theon, Trojanskolonnen, la Divina Comedia och Rafaels
och Michael-Angelos skapelser! — Låt oss säga det
med ödmjuk glädje — ty förtjensten är blott till ringa
del vår — vi hafva dock, vi vilja dock något högre och
mer! — Hvad ? Jag vill låta Piemont och det unga
Italiens Genius svara.
Hela det bildade Europa (och äfvenså Amerika)
känner Silvio Pellicos ’ Prighione", samt fångarnes i Spielberg
hjertskärande biografier. Det allra mildaste hjerta kan ej
hindra sig att, under läsandet af dessa, känna en rörelse
af hat och hämnd mot Österrike. När de Italienska fångarnes
fängelser ändteligen öppnades, vittnade deras bekännelser
inför verlden oin den heliga eld, som brann och länge
brunnit, — men såsom under jorden — i den italienska
ungdomens hjertan för Italiens frihet och sjelfständighet.
De vittnade om att hemliga sällskaper och föreningar,
sedan slutet af förra århundradet, inom Italien arbetat
derför. De vittnade ock derom, att hvad de unga patrioterna
ville, det var icke allena Italiens befrielse från
utsändningens välde. De drömde om Italiens enhet och om ett
ideal af dess lif, som de ännu ej förmådde fatta klart, ej
gifva form eller namn, men som lät deras hjertan klappa
af ädel lust. Det var året adertonhundratjuguetts försök
till revolution i Piemont och Lombardiet, som först röjde
den hemliga, heliga elden. Österrike qväfde utbrottet snart.
Dess anstiftare dödades, landsförvistes eller sattes i mörka
fängelser. Bland dessa var den milde, lagerkrönte unge
skalden, författaren till ’’Francesca di Rimini’", Silvio
Pellieo.
Tvenne unga män voro deltagare i detta
revolutionsförsök, hvilka sednare skulle med mycket olika gåfvor och
medel, och på mycket olika sätt, samverka till
fortsättandet af det då misslyckade och föga förstådda
befrielseverket, — presten Vincenzo Gioberti, och prinsen af
Savoijen-Carignan Carlo Alberto. Båda voro Pitmontesare. Jag
skall här orda förnämligast om dessa tvenne, ty af alla
samtidens män hafva de haft det största inflytandet på
Piemonts och Italiens sednare öden, den förre genom sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
