Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8b. Resa öfver Simplon. Domo d’ossola. Oväder. La Tosa. Oväntadt möte. Lago Maggiore. Stock-fiske. Isola bella och Isola madre. Waldensernas dalar, folk, historia, sednaste befrielse, närvarande lif. Vandringar och nya vänner. Turin. Po och Monte viso. Carlo Alberto. Victor Emanuel. Grefve de Cavour. Gioberti. Cesare Balbo. Primato d’Italia. Speranze d’Italia. Hvad vill Italien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
skrifter, den sednare genom sina handlingar, båda genom
karakterer och hjertelag. Först vill jag tala om Carlo
Alberto, ty mycket har jag frågat och forskat om denne
furstes lif och sinnelag; jag trodde mig i dessa finna
nyckeln till Piemonts lyckliga utgång ur Italiens olyckliga
frihetskamp åren 1848—1849; och mycket har jag äfven
hört om honom både i Schweits och här, af personer, som
kännt honom nära. Men den förklaring jag sökt, fann
jag mindre hos honom, än i de omständigheter och
personer, hvilkas verktyg han blef.
Hans sympathier voro, år 1821, fullt uppriktiga, men
oklara, snarare ingifvelser af ett varmt, icke oädelt hjerta,
än af insigt och öfvertygelse. Ilan. hade tillbringat större
delen af sin ungdomstid i Paris, Genève och i flera af
Europas större städer, mötesplatser för liberala idéer och
för dessas mest begåfvade representanter; ban älskade
artisternas och litteratörernas sällskap. Då han återkom till
Turin slöt han sig till den för de liberala idéerna
enthu-siastiska ungdomen. Han var sjelf ung, äregirig, fåfäng,
öppen för inflytanden. Utsigten att komina på Sardiniens
thron var honom ännu oviss. Ilan lät sig lätt öfvertalas
att söka blifva furste för ett större rike, frihetens och
Italiens. Försöket qväfdes i dess begynnelse och Carlo
Alberto räddade sig genom att — öfvergifva och förneka
sina vänner, och sluta sig till Carlo Felice (då Piemonts
konung) och till hans despotiska regeringssystem.
När han, 1831, besteg Piemonts thron visade lian
först, i några små reformer, liksom en dragning till sina
förra sympathier, men snart framstod ban såsom frihetens
mest afgjorde motståndare och slöt sig till Jesuiternas och
aristokratiens mest reaktionära parti. Ilan förföljde
reformernas vänner, fängslade eller bannlyste dem; äfven den
ädle Gioberti måste blifva landsflyktig. Sedan denna
mörka riktning kulminerat hos Carlo Alberto år 183 3, ser
man en annan inträda, liknande hans första uti
ungdomsåren, men nu mera mognad, och från hvilken han icke
mera helt afviker, ehuru hans inre lif synes hafva
för-blifvet en fortsatt kamp emellan Jesuiterna och
frihetsvännerna eller emellan Jesuitismen och samvetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
