Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. En vecka i Genua. Folklif, Palatser. Italiensk Evangelisk kyrka. Resa till Spezzia. Blick öfver Sardinska staten. Pisa. Hospitals-utseende. Pisa förr och nu. Det lutande tornet. Catharina Ferucci. ”La donna Italiana.” Rosa Ferucci. Domkyrkan och San Piso. Florenz. Lif, konst, skönhet. La specola. Galileo. La Tribuna. Toscana förr och nu. Från Florenz öfver Sienna till Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Den 8 Nov.
Pisa liar dock fyra stora märkvärdigheter, väl värda
en resa dit: Domkyrkan, det lutande tornet, Baptisteren
och Campo Santo. De äro tillräckligt beskrifna af lärda
män och af dilettanter så att jag bör kunna slippa besvära mig
och andra med att beskrifva dem. Jag vill blott här
fasthålla för minnet några mina intryck af dessa stora
minnesvårdar, och först och främst af Domkyrkan, dess
härliga pelargångar, dess höga dome och många sköna
konstverk. Väggarna äro betäckta af målningar utaf både äldre
och nyare mästare. Flera äro af Andrea del Sarto, enkla
och innerliga i uttryck, mjuka, naturenliga i utförande.
Några antika statyer stå äfven i kyrkan. "Denne",
sade min cicerone, i det han pekade på en martialisk
marmorfigur, "är en staty af guden Mars, funnen icke långt
härifrån."
"Men hvad har guden Mars att göra här i
kyrkan?" frågade jag.
"Ah", svarade Antonio, "man har döpt den till San
Piso, och så har man kunnat ställa upp den här."
"Huru? man har döpt marmorstatyn?" återtog jag.
"Ja", svarade Antonio obesväradt, "ty man såg att
det var en skön staty, soin kunde bli en prydnad för
kyrkan. Och derföre döpte man guden Mars, och nu är han
San Piso."
Under det vi vandrade, sålunda språkande, genom kyrkan,
höllo presterna själa-mässa vid hög-altaret för någon
längesedan död kanonikus, och rundt omkring lågo personer på
knä eller sutto i biktstolarne. Antonio (kyrkans klockare)
lät sig icke deraf hindras att högt skrika sina
förklaringar, samt att hosta och spotta, stundom midtför de
bedjande och biktande, på ett sätt, som skandaliserade mig,
men icke tycktes röra eller störa dem. Det var i denna
kyrka som Galileo, ännu blott aderton år gammal, genom
svängningar af en från hvalfvet nedhängande lampa,
väcktes till uppfinning af pendeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
