Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. En vecka i Genua. Folklif, Palatser. Italiensk Evangelisk kyrka. Resa till Spezzia. Blick öfver Sardinska staten. Pisa. Hospitals-utseende. Pisa förr och nu. Det lutande tornet. Catharina Ferucci. ”La donna Italiana.” Rosa Ferucci. Domkyrkan och San Piso. Florenz. Lif, konst, skönhet. La specola. Galileo. La Tribuna. Toscana förr och nu. Från Florenz öfver Sienna till Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
fann mig, utan att då veta det, på borggården till ’"’Uffizi reale."
Rundt omkring, i nicher, anbragta i murarne, stodo på
piedestaler de Toscanska ädlingarne och stora männen; öfver dem log
den klara fosterländska himlen. Nu hade de en frid och
ära, som ofta icke unnades dem under deras lif. Jag kom
denna dag icke längre. Följande dagen tillbringades
under besök i museer och kyrkor.
"Galleria di Firenze" gaf mig följande intryck:
Skönhetsidealet stod högt hos Greker och Romare; men deras
verkliga menniskor, åtminstone hvad vi se af dem,
representerade i deras historiska personligheter, stå långt under
idealet och äfven långt under den skönhetstyp, som är
allmän hos våra dagars menniskor. Forntidens hjeltar, vise,
kejsare äro oftast rätt fula karlar, ofta rent af stygga.
Fruntimmerna, Julior, Faustinor m. fl. äro, med få
undantag, högst medelmåttiga, till och med simpla skönheter,
eller rent af fula. Bland Greklands vise är Plato den
ende, som har ett ädelt hufvud, en vacker panna; bland
krigarne: Alcibiades, — men detta hufvud saknar högre
adel, dragen äro små; — bland herrskarne: Alexander
den store. Bland de Romerska kejsarno hvilar man gerna
vid Augusti vackra och milda anlete, och det af
Antoninus Pius kunde tillhöra en ädel christen Ascet; äfven Marc
Aurelius har rena för skönhetssinnet hvilande drag, men
pannan är mera bred, än hög, uttrycket saknar djup och
höghet. Desse och ännu ett par romerska store, äro
undantag bland mängden af kejsare- och fältherre-hufTuden,
hvaraf flera äro verkliga mennisko-karikaturer, ehuru
tydligen, förträffliga poi-traiter. Så Marius, Sylla, Claudius,
Caracalla m. fl. På det hela är det mig klart, att
nien-niskoslägtet — åtminstone den Christna verlden — har,
sedan denna tid, icke aftagit, utan betydligt tilltagit i
skönhet och harmonisk bildning. Hufvudets form har i
synnerhet undergått förändring. De antika folken hafva
låga pannor och hjessor, så i synnerhet Romarne; hufvudet
är hos dem fyrkantigt, mera bredt än högt. IIos de
moderna culturfolken är hufvudets hvalf betydligt högre, så
ock pannan; ögonhvalfven äro äfven större, hela anletet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
