Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. En vecka i Genua. Folklif, Palatser. Italiensk Evangelisk kyrka. Resa till Spezzia. Blick öfver Sardinska staten. Pisa. Hospitals-utseende. Pisa förr och nu. Det lutande tornet. Catharina Ferucci. ”La donna Italiana.” Rosa Ferucci. Domkyrkan och San Piso. Florenz. Lif, konst, skönhet. La specola. Galileo. La Tribuna. Toscana förr och nu. Från Florenz öfver Sienna till Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
har en skönare rundning, vackrare proportioner; så i
syn-het hos fruntimmerna. Och måste det ej vara så? En
högre andlighet har tagit bo i menniskoslägtet; måste den
ej bygga sig en boning i harmoni dermed? Idealet har
nedstigit i verkligheten och höjer den till likhet med sig.
Af taflorna, i ’ Galleria di Firenze", minnes jag
synnerligen ett par af cn Holländsk mästare — Honhurst —
som, hvarje gång jag betraktade dem, gjorde mig ett
större och större nöje. Båda föreställa Jesu födelse; de visa
modren och barnet, omgifna af personer, till utseendet af
ringa vilkor. Mon hvilken natur i dessa gestalter! i
dessa anleten hvilket lif! — — — Maria är här ingen
Ra-faelisk, nästan öfverjordisk, blodlös skönhet; hon är en
ung, älsklig, jordisk qvinna, som, ännu blek af den
överståndna födslosmärtan, med tårfull, andaktsfull glädje
betraktar sitt himmelska barn; och de kringstående, unga,
gamla, som tränga sig fram för att äfven betrakta det,
halft nyfiket, halft i beundran och glad aning, huru de le,
huru de fröjda sig, innerligt naivt, så att det tränger in
i själen att se. •— Belysningen i dessa taflor är cn
skönhet för sig. Ljuset utgår från det nyfödda barnet, men
utan synbar strålning. Alla anleten upplysas af detta ljus,
äfven några små englahufvuden, som titta fram ur mörkret
uppe i taket, och som, äfven de, taga del i menniskornas
fröjd.
Dessa taflor kopierades af mer än en artist. Bland
de kopierande amatörerna i galleriet voro flera fruntimmer,
men ingen af dessa syntes mig hafva en större, talang,
ingens komma nära den af den Svenska konstnärinnan Sophie
Adlersparre. Af porträtterna har jag behållit i minnet
Al-fieros —■ ett stolt, men ädelt skönt utseende — och hans
väninnas, Grefvinnan af Albano — en mild och qvinlig
skönhet. Den ryktbara Bianca Capello är på duken en
vacker qvinna, men af vanlig, nästan simpel karakter;
älskar att njuta, herrska; ingen ädlare natur.
Ett rum finnes i detta galleri, der jag aldrig
inträdde utan att intagas af ett välbehag, en känsla, som jag
vill kalla: Olympisk frid. Detta rum är kalladt "la Tri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
