Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. I Rom. Första intrycket. Första vandringen i gamla och nya Rom. Påfven. Yttersta domen. Kyrkliga fester. Salongs-lif. Folk-lif. Mirakeltro. Katakomber. En skaldinna. Juldagen i Vatikanen. Barnpredikningar. S. Paulo fuori de Mure. Omvändelseförsök. Litet af hvarje. Slut på året 1858
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Rätt grannt och på sitt vis vackert var skådespelet
af den påfliga Schweitservaktens evolutioner och marcher i
Vatikanens präktiga trappgångar och vestibuler. Dess lysande
medeltidsuniform i rödt och gult — hvartill Michael Angelo
säges hafva gifvit modell — är i alla delar bibehållen. I
öfrigt utmärker sig denna vakt genom en förvånande råhet,
råhet emot främlingar och äfven mot katholska prester.
Från en prest rycktes hatten med grof häftighet; en annan,
som stödde sig i all menlöshet mot en bänk, knuffades
undan hit och dit på ett stötande sätt. Fruntimmerna
drefvos, efter ceremoniens slut, ur kapellet, som om de
varit krigsfångar eller en skock får. Äfven fransk vakt
var tillstädes, men uppförde sig helt annorlunda. Påfven,
i sin hufvudstad bevakad af främmande militär, vaktad för
sitt eget folk — hvilken förödmjukelse!....
Jag vände sedan om till kapellet för att något
närmare se Michael Angelos ryktbara målning af yttersta
domen. Denna frescomålning, som uppfyller fonden af
kapellet, är betydligt skadad af tiden och färgerna
förbleknade. Christus-gestalten samt hans moders, i midten af
taflan, äro dock väl bibehållna eller restaurerade. Denne
Christus är icke Evangelii Christus, utan en herkulisk
figur ä la Buonarotti, som med en våldsamt förkastande
åtbörd ropar till en flock fariseiska syndare, som tränger
sig till honom: "Gån bort ifrån mig, J min faders
förbannade!" Ett är jag viss om, och det är, att om Guds
och menniskans son på domens dag skall nödgas säga dessa
ord, så skall han göra det med ett sorgset allvar, en
andlig höghet, af hvilken Michael Angelo’s Christus icke bar
något spår. De förbannade störta naturligtvis tillbaika,
och nedanför på taflan ser man dem kokas och stekas.
De "välsignade" lofsjunga emedlertid, under det de, på
frälsarens högra hand, stiga upp till himmelen, — en
framställning, som är grundfalsk. Ty den ena hälften af
menskligheten kan ej — så vida den har Christi anda —
lofsjunga medan den andra vrider sig i förtviflans qval. Skönt
och sannt rörande är deremot uttrycket af vemod och
medlidande i Marias anlete under det hon blickar ned på do
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
