Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. I Rom. Första intrycket. Första vandringen i gamla och nya Rom. Påfven. Yttersta domen. Kyrkliga fester. Salongs-lif. Folk-lif. Mirakeltro. Katakomber. En skaldinna. Juldagen i Vatikanen. Barnpredikningar. S. Paulo fuori de Mure. Omvändelseförsök. Litet af hvarje. Slut på året 1858
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
osaliga, — det himmelskt rena och milda anletet
påminner mig om Vittoria Colonnas bild. Sann och skön fann
jag ock ideen om menniskornas sammanhang och inbördes
förhållande, som en del af grupperingen uttalar. Mycket
få figurer stå ensamme; de uppstiga eller nedstörta i
grupper af två eller flere personer; de upplyfta eller neddraga
hvarandra ömsesidigt. Bland dessa grupper är en
synnerligen uttrycksfull, den af tvenne negrer, af hvilka den äldre,
med ett skönt energiskt hufvud, omsluter en yngre, hvilken
med båda händerna håller ansträngdt fast vid ett radband;
en engel drager vid detta, med förbarmande leende, båda
upp mot höjden. En katholskt kyrklig idé, men som har
symbolisk sanning. Ryggen af den höga thronhimmel, som
man upprest öfver den påfliga stolen, skymmer helt och
hållet bort den medlersta och nedersta delen af taflan —
den ensliga ö af åskmoln, der en flock englar blåsa i domens
basuner — en af den stora taflans mest storartade
concep-tioner. Denna moln-ö sväfvar ensam öfver djupet emellan
himmelen och afgrunden. Till venster nedanom ser man
de döda vakna och resa sig från jordens kyrkogård — en
dyster bild! Taflan i dess helhet ser man nu endast på
fotografier och gravyrer.
Från kapellet gick jag i S:t Peters kyrka. Det
härliga templet — det största och skönaste, säges det, på
jorden gör på mig intrycket af ett christet Pantheon
Bna-nare än en christen kyrka. Det esthetiska sinnet
uppbygges mera, än det Gud-älskande eller Gud-sökande.
Byggnadens yttre och inre förefalla mig mera som en apotheos
af påfvedömet, än som ett förherrligande af ehristendomen
och dtss lära. Påfvarnes monumentcr upptaga för mycken
plats. Man ser på väggarna öfverallt englar flyga upp med
påfve-porträter, stundom blott med påfve-mössor. Ungefär
midt i kyrkan brinner en krans af gyllne lampor ständigt
kring apostlarne Petri och Pauli graf — en krans af stilla
bedjande låg nu kring den, — och i djupet af den
mar-morklädda griften ligger en kolossal marmorbiskop på knä
— en skön bild — som jag tror af Pius den 5:te. Icke
långt ifrån grafven sitter i stel, upprätt ställning en svart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
