Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Nyårstankar. Romantiska preludier. Festligt lif i Rom. Tiggarne. ”Museo Christiano.” Afton i Palazzo Farneze. Propagandans fest. Köld och snufva. Utsigt från Capitolium. Carnevalen. La Grippe. Beredelse till Fastan. Påfligt Jubileum och påflig matsedel. Soirée hos Grants. Kardinal Antonelli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Den 12:te Januari.
När vädret är vackert — såsom det nästan oafbrutet
varit sedan vi kommo hit — är lifvet i Kom, för
främlingar, likt en oafbruten fest. Hvar dag medför något nytt
att se, något nytt att besinna, interessant som skönhet eller
skådespel eller kuriositet. Ständigt äro palatser och
konstsamlingar öppna för besökande, och ständigt glittra
promenaderna af granna ekipager och toaletter, och ständigt
spela fontainerno och ständigt blomma rosorna, lysande
mot den klarblå himmelen. Hvarje dag kan man fröjda
sig öfver solens kraft och lif och de mångahanda scener,
de stora utsigter, som den belyser. Tiggarne i Rom
utgöra icke någon mörk skugga i dessa taflor. Man ser och
man känner att de utöfva ett yrke, som de äro vanda vid
oeh som de flesta icke skulle vilja undvara. Hvar och en
har sitt egna sätt dervid och är viss att det inbringar
honam något. Om aftonen räknar ban öfver sin lilla vinst
— vanligtvis tre ii fyra paoli (ungefär 2 francs) har man
sagt mig — och gör sig en glad afton och lägger äfven
litet af för framtiden. Det är ott slags fiske och har dettas
interesse. Vanan borttager förödmjukelsen förenad dermed.
Några tiggare. — såsom den bekante Beppo på Piazza di
Spagna — äro förmögna, men kunna dock ej låta bli att
tigga. De äro så vana dervid; lifvet vore dem annars
tråkigt och solen i Rom sörjer för att de föga lida af
deras utelif på gator och torg. För några år tillbaka
försökte polisen en reform. Man gaf tiggarne husrum och
föda, men — stängde dem inne. De kunde ej uthärda
det. En gammal qvinna kastade sig ut genom fönstret
och dog af fallet. Sedan dess har man upphört att
inskränka tiggrarnes frihet. Ej heller äro do envisa och
förföljande såsom i Pisa. Hvar och en har sin post och sin
plats, och anropar der de förbigående. (För att hugsvala
mitt samvete ger jag hvar dag en bajocco). Vid
middagstiden öppna capuciner-klostren sina portar och dela ut bröd
och soppa — som de på sitt håll tiggt — åt hungriga,
Ir. Bremer. Kem. II. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
