Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Nyårstankar. Romantiska preludier. Festligt lif i Rom. Tiggarne. ”Museo Christiano.” Afton i Palazzo Farneze. Propagandans fest. Köld och snufva. Utsigt från Capitolium. Carnevalen. La Grippe. Beredelse till Fastan. Påfligt Jubileum och påflig matsedel. Soirée hos Grants. Kardinal Antonelli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 ti 2
som samlat sig på (leras trappa. Soppan torde vara mager
nog, men det är dock något. De stackars
mennisko-sparf-varne äro vanda vid att nöjas med lifvets smulor. Solen,
luften, friheten, det ljufliga "far-niente" gifva dem nog för
att älska lifvet; ett uselt lif helt visst, men — — —jag
ville nu tala om främlingarne i Rom.
Sedan de under dagen svärmat omkring i museer, be- i
sökt kyrkor och promenader, öppnar för dem om aftnarne
sällskapslifvet sina salonger och man språkar der gladt vid ;
thé, bakelser och glacer; eller ock bjuda theatrarna på
musik — stundom rätt god — eller på sorgespel af Alfieri,
lustspel af Goldoni. Äfven Jenny och jag hafva vår rika
del af detta festliga lif; men om aftnarne är jag helst
hemma, sitter vid spiselelden i vår salong, lyssnar till hvad
Jenny, vid lampans ljus, läser högt för mig och låter
derunder ögonen promenera emellan spiseldens stilla, dansande
flammor och hennes milda, madonnalika ansigte, vackrare
ännu vid ljusets sken på dess liljor och rosor. Men icke
alltid få vi njuta denna ro. Ofta komma besök af
skandinaviska vänner, stundom af främlingar, bland hvilka härom
dagen var en ung Duca di Torlonia, en rätt angenäm ung
man och en af de få litterärt bildade bland Roms unga
nobili. Ett par gånger i veckan kommer min professor i
italienska litteraturen, signor Barguiilione, en liten mild:
och älskvärd lärd, och ett verkligt språkgeni. Han läser
med mig Dante under ständiga mellanslag af: "e molto
philosophico! molto Grazioso, hello, bellissimo! Ho capito?
Ho capito?" Som vi ännu äro i helfvetet och Dantes
fantasi är särdeles rik på ohyggliga straff och plågor kan
jag föga instämma i hans "e molto grazioso, molto belissi-,
mo", men kanske blir det annorlunda när vi komma i
purgatorium. Jag har äfven börjat för honom läsa det gamla!
Romas språk, hvars metalliska klang och sköna rythm all
tid tjusat mig. Jag tror, med den vise Solon, att man,
aldrig är för gammal att lära, men jag börjar missal
tänka att man kan vara för gammal till att lära ett nytt
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
