Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Nyårstankar. Romantiska preludier. Festligt lif i Rom. Tiggarne. ”Museo Christiano.” Afton i Palazzo Farneze. Propagandans fest. Köld och snufva. Utsigt från Capitolium. Carnevalen. La Grippe. Beredelse till Fastan. Påfligt Jubileum och påflig matsedel. Soirée hos Grants. Kardinal Antonelli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
Goda vänner här förse oss med hvarjehanda goda
böcker öfver Italien, dess konst och konstnärer. Och det
gläder mig nu att göra bekantskap med Vittoria Colonna,
lika ädel som qvinna och skaldinna, med Michael Angelo
och Rafael i de bref af dem och af flere konstnärer, som
nyss blifvit utgifna af Gühl. Michael Angelo vinner på
denna bekantskap och Rafael förlorar. Hos den förre ser
man djupt, äfven religiöst allvar, något redbart, kraftigt,
menskligt, godt och enkelt. Han är något mera än blott
konstnär. I Rafaels bref talas blott om penningar, och då
han talar om ett giftermål för sig, så nämnes att det
sköna barnet" har så och så många rscudi." Man ser
intet drag af den stora Maëstron och intet drag heller af
mensklig adel. Likväl säger om honom Vasari att
hvarhelst han kom förde han med sig en anda af frid och
harmoni, som spridde välbehag till alla och till allt. Eget
är att Rafael, vid sin död, begärde att grafläggas vid sidan
af den unga flicka, med hvilken han varit trolofvad och
som dog före honom, men hvilken han ej älskat såsom "la
Fornarina" och andra. Michael Angelos kärlek för Vittoria
Colonna är af högsta art. Af hans korta, men ej sällan
innehållsrika bref frapperar mig den ofta återkommande
slutfrasen: "det faller mig nu intet vidare in!" eller "jag
har intet vidare att säga." Ett särdeles ärligt och
förståndigt ord!
Jag vill nu säga något om hvad jag sett och lärt
under sednaste tid. Först skall jag berätta dig om festen
i Ara Cieli-kyrka, den 6:te dennes. "Il Beatissimo
Bam-biuo ’ skulle nu bäras ut ur krubban för att välsigna
romerska folket och sedan gömmas till nästkommande jul.
Den höga trappan Ara Cieli såg ut som en myrstack a£
folk. Karlar och pojkar, som sålde små skrifter (legender
och böner), radband, helgonbilder, medaljonger, castanier,
apelsiner m. m. skreko och stojade förfärligt. I kyrkan
predikade ännu ifrigt små gossar och flickor, och folk af
alla klasser trängdes der. Processionen kom med dundrande,
glad musik af hrand-eorpsen. "Il Bambino", — ett måladt
träbeläte, betäckt af juvelsmycken och med gullkrona på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
