Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Nyårstankar. Romantiska preludier. Festligt lif i Rom. Tiggarne. ”Museo Christiano.” Afton i Palazzo Farneze. Propagandans fest. Köld och snufva. Utsigt från Capitolium. Carnevalen. La Grippe. Beredelse till Fastan. Påfligt Jubileum och påflig matsedel. Soirée hos Grants. Kardinal Antonelli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•184
liar lof att roa sig och vill roa sig, si lössläppt som
möjligt. Men gatans lif och pojkar få allt inera öfverhanden.
Smutsdränkta buketter kastas upp i vagnarne och nian
får taga vara på hvad man der har. Vi börja längta
hem ; äfven Jenny begynner hafva nog af carnevalsnöjet,
nien vagnarne vilja icke lemna stridsbanan och de äro
nu i sådan mängd, att man ofta måste stadna.
Ändteligen höras de tvenne skotten, signalen att vagnarne skola
lemna platsen, och nu vika de hastigt af åt alla håll.
Ca-valleri-corpsen kommer i tungt traf att röja undan på gatan,
och ett ögonblick derefter ser man, genom skymningen,
gnistrorna spraka under fötterna på hästarne, som
kapp-löpa. Priset för denna afton var en fana af 50 ncudis
värde och vanns af en häst, tillhörande familjen
Borghese.
Åter hemma sprakade vi gladt vid thebordet med
några landsmän om dagens upptåg, och gingo sedan med
dem till theatern Capronica för att se en folktlieater och
folklifvet der. Men detta råder jag ingen att göra efter,
ty det var hvarken nöjsamt eller lärorikt, utom för att
lära huru man icke bör spela och icke bör sjunga. De
ståtliga romerska qvinnorna i fina granna folkdrägter voro
det enda vackra att skåda der. Men under vägen hem
var det roligt att se spektaklet på gatorna. I en temligen
trång gränd dansade en grupp kostymerade figurer
salta-rellan vid tamburiners ljud, med en sådan ifver, att den
icke lät störa sig af vagnar, som rullade förbi och en gång
midt igenom den dansande gruppen. En af de dansande
föll dervid omkull och släppte sin tamburin, men i nästa
ögonblick var han uppe igen och fötterna i full dans, lätt
och graciöst, så att det var en lust att se. Då vi kommo
på Corso hörde vi en vacker, något vemodig neapolitansk
melodi spelas på mandolin, och på gatans smutsiga
trottoarer kommo dansande tvenne silfverglittrande gestalter, lätta
som ett par luftens barn; efter dem följde en
mandolin-spelare och några herrar och fruntimmer. Lättfotade och
synbart lätlhjertade hoppade de unga tu med makalös
gra-r.ie framåt längs trottoaren vid musikens takt, och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
