Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Trinità di Monte. Omvändelsen. Audiens hos Påfven. Litet om påfvarne och S:t Petrus. Stor-hertiginnan Helena. Fyra kardinaler. En nunne-invigning. Fastlagspredikningar. Carmeliter-munken, Père Marie Louis. Utfärden till Frascati och Tivoli. Den heliga veckan. En afsvärjelse. Fest och fara. ”Retraite” i Sacré Coeur. Omvändelsekamp, i ondo och i godo. Ännu en afsvärjelse. Flyttning till Capitolium. Nytt lif. Små upptäcktsresor och erfarenheter. Katholska kyrkan under Maj månad. Min behållning. Afresa från Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•206
Men äfven den egenskap af öfverste själaherde i den
christna församlingen, som Gregorius tillade Petrus och de
honom på den romerska stolen efterföljande, synes sakna
grund då man läser den första kyrkans historia i
Apostla-gerningarne och Petri epistlar. Af dem synes klart att
apostlarna icke tillerkänt Petrus en annan värdighet, än de
öfrige, och att. Petrus sjelf icke gifvit sig en sådan. Det
ser man synnerligen af Petri första epistels 6:te kap. Och
om denne Petrus nu skulle uppträda på jordan, så blefve
det helt visst såsom protestant mot sin romerske
representant. Det är då klart, att Christi första lärjungar och
vänner icke hafva förstått Christi ord till Petrus så som
romerska kyrkan uttydt dem, och att denna tydning har
sin grund i omständigheter, hvilka man måste söka utom
Guds ord och de skrifter, som bevarat det. Vid det ljus,
historien och dess redlige forskare tändt öfver förgångna
tidehvarf, är det icke svårt att upptäcka dessa
omständigheter och att förstå huru den store Gregorii ädla kamp
emot påfvedömets orätta upphöjelse till en öfvernaturlig,
allt beherrskande verldsmakt blef fruktlös, huru denna makt
steg och steg dels af yttre nödvändighet, dels af inre
verldslighet — den gamla ormens makt i menniskans hjerta
— tills fem århundraden efter den förste Gregorius en
annan med samma namn, äfven stor i sinnelag och vilja,
om än — så synes det mig — mindre ren, mindre fri
från sjelfviskhet än den förste — kunde med fast tro och
vilja framställa sig som representant af ett välde, det
största och mest sjelfrådande, som någonsin herrskat på
jorden. Detta välde är förträffligt karakteriseradt i
följande ord, tagna ur påfven Gregorii den sjundes egna bref
och sammanställda af Johannes Voigt, hvars historia öfver
denne påfve äfven katholikerna akta högt:*)
"Guds kyrka måste vara fri från hvarje jordiskt
men-"niskovälde; altaret är blott för den, som odödligt
efterföljer Petrus; herrskaresvärdet är under denne, är blott
*) "Gregorä system" S. 172—176. Se: Hildebrand som
Gregorius den 7:de ooh hans tid af 3. Voigt, 1846.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
