Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Trinità di Monte. Omvändelsen. Audiens hos Påfven. Litet om påfvarne och S:t Petrus. Stor-hertiginnan Helena. Fyra kardinaler. En nunne-invigning. Fastlagspredikningar. Carmeliter-munken, Père Marie Louis. Utfärden till Frascati och Tivoli. Den heliga veckan. En afsvärjelse. Fest och fara. ”Retraite” i Sacré Coeur. Omvändelsekamp, i ondo och i godo. Ännu en afsvärjelse. Flyttning till Capitolium. Nytt lif. Små upptäcktsresor och erfarenheter. Katholska kyrkan under Maj månad. Min behållning. Afresa från Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•250
Den andra delen af profvet — och den sora
egentligen låter mig dröja här — består deremot i en kamp,
som interesserar och roar mig. Det är striden med den
barfotade carmeliter-munken, Père Marie-Louis, som kommer
hvarje eftermiddag och samtalar med mig i två ä tre
timmars tid, stundom längre, utan att jag någonsin tröttnar,
fastmer känner mig lifvad af diskussionen. Hans grundliga
lärdom, (han har lemnat en professors-plats i en af södra
Frankrikes städer för att ännu ung — han synes icke vara
mycket öfver trettio år — inträda i den stränga
Carme-liter-Orden), hans skarpa dialektik, hans omisskänliga
fromhet, hans ständiga lugn och saktmod under striden, i
förening med fransmannens naturliga "esprit’ , göra diskussionen
med honom både lärorik och angenäm. Sjelf synes han
road af den, likasom jag, och den samlar sig allt
bestämdare kring tvenne hufvudpunkter, nemligen: dels den
katholska kyrkans ofelbarhet och dess deraf följande rätt att
bestämma hvad som skall tros och läras, samt dels
menniskans förmåga att af sig sjelf inse och fatta den gudomliga
(eviga) sanningen. Han talar för den förra och emot den
sednare; jag emot den förra och för den sednare. Och
med hvar dag fördjupar sig samtalet i frågornas grund;
vi uttala oss ömsesidigt utan återhåll, och jag känner att
han är fullkomligt uppriktig och, likasom jag, söker
sanningen allena.
I mitt rum — ett stort och ljust med utsigt åt
klostrets trädgård — hänger öfver skrifbordet ett portrait
af Ignatius Loyola med fatalt, lömskt uttryck, precist
såsom protestanter tänka sig det hos en äkta jesuit, och
under detta portrait skrifver jag, läser och gör utdrag ur en
mängd böcker, som den goda Soeur Geneviève dagligen
bär till mig, och ur hvilka jag inhemtar en hel del om
katholska kyrkans läror, synnerligen af "le Catechisme du
Concile de Trente." Der äfven läser hon för mig Loyolas
’"Exerciser", som innehålla åtskilliga ganska goda och
hälsosamma tankeöfningar, några rätt barnsliga och mekaniska
öfningar också, såsom att "hålla anden vissa minuter
emellan hvar och en af bönerna i Fader vår." Äfven Soeur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
