Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Trinità di Monte. Omvändelsen. Audiens hos Påfven. Litet om påfvarne och S:t Petrus. Stor-hertiginnan Helena. Fyra kardinaler. En nunne-invigning. Fastlagspredikningar. Carmeliter-munken, Père Marie Louis. Utfärden till Frascati och Tivoli. Den heliga veckan. En afsvärjelse. Fest och fara. ”Retraite” i Sacré Coeur. Omvändelsekamp, i ondo och i godo. Ännu en afsvärjelse. Flyttning till Capitolium. Nytt lif. Små upptäcktsresor och erfarenheter. Katholska kyrkan under Maj månad. Min behållning. Afresa från Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•255
läggande blifvit invigde dertill. Påfven inviger så
kardinalerna och desse åter hvarje ny påfve, de må nu
vara odjur, såsom Alexander den 6:te och hans värdige
son, kardinalen Cesar Borghia! Och de få då den Helige
Ande, och makten "att binda och lösa!"
’ Men det var icke åt sådana menniskor, som Christus
gaf den makten!" har jag många gånger sagt, under mina
fejder med de katholske; ’;det \ar åt sina Apostlar, män
som lefde i honom, älskade honom, lydde och följde honom,
män som voro i sjelfva verket delaktiga af hans lif och
hans anda. Endast sådane kunna utgöra hans kyrka,
endast sådane kunna undfå den Helige Ande, och dermed
rätt att i Christi ställe binda och lösa.
"Det utgör just vår kyrkas förträfflighet" — svarar
man mig — "att de enskilta personerna betyda i den så
’"’föga. Den Helige Ande frågar ej efter personen; han
’ gifver sig åt en Alexander den sjette, likasom åt en Cesar
"Borghia, i den stund de skola besluta öfver tros-satser,
"och gör dem till sanningens organer, om än de sjelfva,
’"härefter, få för sina gerningar brinna i helvetet."
’För att skingra era betänkligheter i denna punkt",
— sade mig en gång Monseigneur L**, — "vill jag säga
"er, att påfven ingalunda står ensam eller oafhängig i de
" beslut, som från honom utgå i tros-saker. De förberedas
"af tjugu till trettio personer, som — ni fåfängt skulle söka;
de lefva spridda i kloster eller äro medlemmar af heliga
"ordnar, äro utmärkta genom lärdom och skarpsinne, känna
’ alla kyrkliga traditioner och gamla plägseder; det är de
"som förbereda de handlingar, hvilka sedan antagas i den
’ påfliga konseljen och dem påfven vanligen endast
undergräfver."
Förhåller det sig så, och jag tviflar icke derpå, så
synes mig påfvens ställning och yttre anseende vara ett
verkligt charlatanen*).
*) Om detta anseende råda för öfrigt ganska olika meningar
bland katholikerna sjelfve. En del yrkar att han icke är
ofelbar utom — såeom uttrycket är — "ex cathedra" eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
