Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Trinità di Monte. Omvändelsen. Audiens hos Påfven. Litet om påfvarne och S:t Petrus. Stor-hertiginnan Helena. Fyra kardinaler. En nunne-invigning. Fastlagspredikningar. Carmeliter-munken, Père Marie Louis. Utfärden till Frascati och Tivoli. Den heliga veckan. En afsvärjelse. Fest och fara. ”Retraite” i Sacré Coeur. Omvändelsekamp, i ondo och i godo. Ännu en afsvärjelse. Flyttning till Capitolium. Nytt lif. Små upptäcktsresor och erfarenheter. Katholska kyrkan under Maj månad. Min behållning. Afresa från Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•288
Det var en talare af ingen vanlig eld och talang;
men i stället att egnas åt det förhållande, som jag tyckte
åsyftas med denna gudstjenst, egnades de att framhålla —
de mirakler, omvändelser m. m., som den heliga Jungfrun
säges hafva verkat, sednast genom sina bilder, medaljer,
(öfver lTmmacolata) och andra yttre medel. Denna
predikan var en verklig farce, och den förnämste
skådespelaren var presten sjelf, som slutade med stor theatralisk
pathos i det ban uppmanade alla att knäböja och liksom
ban anropa "Guds Moder!" Det kan icke nekas: den
hedniska polytheismen lefver ännu hos detta folk och
neddrager dess religiösa och kyrkliga lif. Den neddrager det
gudomliga till kroppsliga föreställningar, och fyller jorden
med döda bilder och vantro. Men sannt är det ock (och
i någon mån tröstande) att idealerna för både bilder och
böner hafva renat sig, hafva stigit. Man offrar icke mera
till orena gudar och gudinnor, man söker de renas, de
heligas gunst — på hvad sätt, det är en annan fråga, —
och oskyldiga och sköna äro de romerska kyrkliga fester,
som nu firas, i jemförelse med det fordna Roms
Satur-nalier och Lupercalier, med Cybele’s och Veneris
tempeltjenst.
Den 2 4 Maj.
Besökte på morgonen Gibsons atelier; fann honom
ensam och hade stort nöje af att i lugn betrakta hans
bilder och samtala med honom. Han hade nyss slutat
modellen till sin Bacchus efter den Vatikanska antika
guda-stoden, och ban förde inig in i rummet, der den stod
ensam, en ädelt skön gestalt, af hvilken en afbild borde stå
i — hvarje vinkällare. Ty denne Bacchus är icke en rusig
halfgud — såsom vi i norden tänka oss den grekiske
guden — utan en mild, menniskoälskande lärare, som, med
hufvudet krönt af vinranksblad och evighetsblommor, räcker
menniskorna vinbägaren i det han tyckes säga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
