Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Ankomst till Neapel. Utbrott af Vesuvius. Lif i Neapel. Oväntad ankomst till Ischia. Fru M* och herr N*. En förtrollad Ö. Prinsessan Ilse och Waldo. Romantiska dagar och veckor. Konungen och drottningen af Neapel. Folket på öarne. Sorrento. Kärlek och oro. Ädel och oädel kärlek. Folkfester och folklif. Vårt hemlif. Maria-dyrkan. Prinsen af Syracusa. Dagar på Capri. Amalfi, Salerno, Pestum, Pompeji. Något förtrolladt. Romanen fortsättes. Huru skall den slutas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32:t
Herkules — icke blott blir ban oss hvar dag angenämare
genom sin sunda samtalston och sitt fina, gentlemanliga
väsen, och liten Psyche allt gladare, Herr S. bättre till
hälsa och lynne, utan vår villa får äfven nytt lif genom
vandrande trubadurer, som om aftnarne komma med guitarr
eller mandolin och sjunga ncapolitanska sånger, eller spela
för gossar, dansande tarantellan. Dessa natursångare hafva
hvarken rena eller vackra röster, men ofta starka, alltid
uttrycksfulla; och den tjusande neapolitanska folksången
’ Santa Lucia" sjunges af dem med cn passion, som låter
hjertat slå oaktadt sångens falska toner. Renare och
skönare sjunges den af Psyche. Ljussidan af Neapels
folk-och naturlif är uttryckt i denna sångs ord och musik. Vi
hafva öfverflöd af körsbär och fikon, och skönare kunde
de knappast vara i sjelfva paradiset. Jag begynner tro,
att Crescens icke hade så orätt då han kallade ön un
vero paradiso." Till dess njutningar höra nu äfven baden,
som vi taga i en uti hafvet utbyggd tät löfsal eller grotta,
öppen åt hafs-sidan. Prinsessan lise dansar der som en
allrakäraste najad. Hennes hufvud, ombundet ined en hvit
halsduk, har då en träffande likhet med Beatrice Cencis
portrait af Leonardo da Vinci.
Bland våra utfärder under denna tid är att nämna
den till ön Procida, der hufvudstaden "Maria Catholica"
är en af de smutsigaste småstäder vi ännu sett i Italien;
ungdomen der följde oss som en svärm flugor, jagades
stundom bort af en polisman, men återkom ständigt å nyo.
Bland befolkningen, som säges vara af helt grekiskt
ursprung, sågo vi många utmärkt vackra, ja regelmässigt
sköna ansigten. För goda ord och penningar förmådde vi
ett par qvinnor att ikläda sig sin högtidsdrägt, som vi
hört berömmas för dess prakt. De rika guld-broderierna
och det sköna sidentyget var af den det märkligaste.
Det var söndag och nästan alla qvinnor vi sågo hade hvita
kläden om hufvudet, bundna på ett egendomligt sätt, som
klädde rätt väl. Den öfra delen af staden ligger mycket
högt, och utsigten derifrån är härlig. Der uppe är äfven
ett fängelse för politiska fångar, bland hvilka nu en mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
