Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Ankomst till Neapel. Utbrott af Vesuvius. Lif i Neapel. Oväntad ankomst till Ischia. Fru M* och herr N*. En förtrollad Ö. Prinsessan Ilse och Waldo. Romantiska dagar och veckor. Konungen och drottningen af Neapel. Folket på öarne. Sorrento. Kärlek och oro. Ädel och oädel kärlek. Folkfester och folklif. Vårt hemlif. Maria-dyrkan. Prinsen af Syracusa. Dagar på Capri. Amalfi, Salerno, Pestum, Pompeji. Något förtrolladt. Romanen fortsättes. Huru skall den slutas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•325
stranden uppstår bland strandfolket ett stort rop af
"Francesco ! Francesco!’ och man skulle taga det illa om någon
tillbjöd sig innan han kommit. Francesco och vår
tvätter-ska Theresina höra till de menniskor, som i alla länder
äro behagliga genom sin prägel af naturlig godhet och
godt förstånd. Vår värd Crescens är visserligen kronan af
välvilliga och vältaliga värdshus-värdar. Vi stänga aldrig
dörrarne till våra rum (ej heller kunna de stängas) när
vi äro ute för halfva eller hela dagen, och lemna alla
småsaker framme med fullkomlig trygghet.
Är det en verkan af vår ös volkaniska natur —
såsom jag börjar misstänka — eller af en högre skickelse
(såsom jag hemligen tror), men nog är det så att jag anar
en ny flamma och — kanske en ny förbindelse. M:r
"Waldo — vår Herkules — börjar binda blombuketter,
hänga dem upp framför Psyches dörr om morgonen, och
deremellan säga henne temligen betydelsefulla artigheter.
Hon anar ännu intet, eller vill intet ana. ty hon — vill
icke gifta sig, ocli aldraminst med Herkules. En viss prins
af Villa Ombrosa skymmer hvarje annan man i min
sommardotters själ — och hon vill icke höra på detta öra.
Då jag härom dagen frågade henne: hvad skulle ni tycka
om M:r Waldo såsom make? gjorde prinsessan lise stora
ögon, såg halft stött ut, och försäkrade att hon alls icke
kunde tänka på honom som sådan. Hon kände för
honom aktning, förtroende, men .... "nej, aldrig,
omöj-ligt!" ...
Jag är ledsen att hon känner det så omöjligt, ty det
vill synas mig att de två passa förträffligt för hvarandra.
Han är tjugu år äldre än bon, det är sannt; men en
faderlig vän är just hvad miu sommardotter behöfver i sin
make. Denna poetiska, artistiska, för det jordiska
sorglösa natur kan föga vårda sitt eget lif och sin frid, ocli
detta begåfvade, men lätt förda barn står så ovanligt
ensam i lifvet! Waldo åter är en kämpe-natur, som kämpat
sin väg fram genom lifvet och står der nu, både andligen
och lekamligen, på fast fot. Men denna natur har äfven
något särdeles ömt och vårdande. När han var barn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
