Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Ankomst till Neapel. Utbrott af Vesuvius. Lif i Neapel. Oväntad ankomst till Ischia. Fru M* och herr N*. En förtrollad Ö. Prinsessan Ilse och Waldo. Romantiska dagar och veckor. Konungen och drottningen af Neapel. Folket på öarne. Sorrento. Kärlek och oro. Ädel och oädel kärlek. Folkfester och folklif. Vårt hemlif. Maria-dyrkan. Prinsen af Syracusa. Dagar på Capri. Amalfi, Salerno, Pestum, Pompeji. Något förtrolladt. Romanen fortsättes. Huru skall den slutas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•380
bedt bonne att icke afstå denna hans bön att få följa oss
till Sorrento.
— "Nå vill, Elsa, livad liar du svarat ?"
— "Hvad jag svarade? — ja, — om jag visste det
rätt sjelf! — Halfva ord och meningar; jag blef så
öfverraskad, så — häpen. Men det var min afsigt att säga
nej, och han har nog förstått det fullkomligt. Han
tackade mig för min uppriktighet med en viss kall värdighet,
— inen jag tror ändå att han icke anser det ordet
föl-mitt sista ord."
Jag bad henne mycket att icke förhasta sig och att
taga tid. Jag hade den tro, att hon kunde och skulle bli
lycklig med Herkules, att ban var en man som kunde
gifva lifvet värdighet, lugn och behag, att han var just den
faderliga vän och vårdare hon behöfde. Hon erkände sig
hysa för honom känslor af aktning och förtroende mera än
hon känt för andra män, som begärt hennes band; men
kärlek, giftermål — nej, aldrig, aldrig! Jag rådde henne
att aldrig säga aldrig, att vara uppriktig mot honom, men
lemna det afgörande beslutet ät framtiden och en närmare
bekantskap. Och dervid blef det för denna gång.
Emedlertid är det tydligt, att Herkules icke anser sig
slagen ur brädet genom hennes nej, och att han icke
tänker resa till Österlandet förrän han ännu en gång
återkommit med sin fråga. Hans lugna och godmodiga lynne
hindrar inom vår qvartett all förstämning i följd af det
som förefallit och gör henne åter lugn. Med mig har ban
förklarat sig på ett sätt, som tillvunnit honom all min
aktning och sympathi. "Jag älskar henne", sade ban, "och
jag är i den lyckliga ställning att kunna egna henne den
omsorg och vård hon behöfver. Jag ser att hon är
lidande och vet att hennes hälsa behöfver söderns luft.
Jag kan föra henne till hvilket land hon önskar, jag
begär endast att få göra henne lycklig; och om den bästa
vilja, den trognaste uppmärksamhet för hennes väl kan
åstadkomma det, så — skall det lyckas mig."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
