Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. San Gennaro’s underverk. Kungliga familjen i Neapel. Museo Borbonico. Inrikes-ministern Bianchini. Det inre af Neapel; det innersta. Välgörenhetsanstalter. De vackra klostersystrarne. Neapels styrelsesystem. Utfärder till Caserta och Portici. Villa Reale och kometen. Folktheatern i Neapel. Nya bekanta; nya bekymmer. Prinsen af Villa Ombrosa och Prinsessan Ilse. En dag i Pompeji. Ädelmod och förtviflan. Hastig resa till Sicilien och — slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•388
nas ställning, for på jernvägen till Pompeji. Jag önskade
att en gång i djup stillhet besöka detta stora Memento
niori och der samspråka med de döda och med mina
egna tankar. Efter en timma var jag der. Jag tog vid
ingången en cicerone, som syntes mig en treflig och
förståndig man, sade honom att jag ville gå i staden efter
min egen håg; han behöfde endast följa mig på afstånd.
Dagen var härlig, Pompeji utan andra besökande, och
jag gick fri hvarthän jag ville i den öde staden.
Upprörd i mitt sinne af det närvarande, lefvande lifvets oro,
blef mig denna vandring i de dödas fordna rum dubbelt
betydande. Jag såg åter de prydliga enskilta boningarne
med de små rummen, de vackra fresco-målningarne, ofta
föreställande vällustiga scener, blomstergården med dess
impluvium’’ eller vattenreservoir i midten, dess omgifning
af prydliga kolonner, de små snäekprydda fontänerna,
gudabilderna — hela donna lilla verld instängd inom husets port.
Ja, hon kunde vara lycklig der, makan, modren, som der
egde föremålen för sin kärlek, som älskade och var älskad; och
äfven den unga flickan, som i rosengårdens blommor och i
bilderna uti sitt. ruin såg halfklara profetior om ett stundande lif af
kärlek och lefnadslust. Men en icke älskad dotter eller syster ?
En öfvergifven maka? Eller en qvinna, för hvilken stugans lif
var för trångt, men som icke ville köpa friheten med att
blifva en Lais eller Aspasia? ... O! om qvinnorna rätt
betänkte för huru mycket de hafva Christendomen att tacka!
De tysta suckarnas tid är ej mer; och mensklighetens
forum är tillgängligt för hvarje kännande, tänkande själ. En
ande af rättvisa, af billighet, af broderlighet blåser öfver
jordens fält och boningar. Hemmen stängas icke mera
såsom fängelser; fria banor för arbete, talent och
menniskokärlek stå med dem i förbindelse. Lifvet har blifvit friare,
ädlare, lyckligare för den större mängden och blir det allt
mera med hvarje dag, tack vare Honom, som förkunnade
och med sitt lif fullbordade Guds kärleks lag.
Jag gick åter genom grafmonumenternas gata, —
Pom-peji’s "Via Appia" — och hvilade en stund på den halfcirkel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
