Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. San Gennaro’s underverk. Kungliga familjen i Neapel. Museo Borbonico. Inrikes-ministern Bianchini. Det inre af Neapel; det innersta. Välgörenhetsanstalter. De vackra klostersystrarne. Neapels styrelsesystem. Utfärder till Caserta och Portici. Villa Reale och kometen. Folktheatern i Neapel. Nya bekanta; nya bekymmer. Prinsen af Villa Ombrosa och Prinsessan Ilse. En dag i Pompeji. Ädelmod och förtviflan. Hastig resa till Sicilien och — slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•393
I musiksalongen hade man tändt gaslamporna och jag
såg Prinsessan lise stå der, omgifven utaf ett litet hof af
personer, med hvilka hon talade lifligt och med lysande
blickar. Bland dessa personer var Prinsen af Villa
Om-brosa. Det skar mig i hjertat, jag kände mig uppbragt
mot henne, och utan att säga henne ett ord, gick jag in i
mitt rum, låtsade sofva då hon sednare kom att säga mig
god natt, och hade — en sömnlös natt.
Morgonen derpå såg hon på mig med oroliga,
forskande blickar. Jag had henne komma in till mig och
sade henne att Waldo rest och att hon var fri. Hon
bleknade, darrade, satte sig och blef allt blekare och blekare.
Ar du icke nöjd", sade jag, "att vara befriad från en
förbindelse, som tyckes hafva blifvit tryckande för dig?"
Jag har aldrig tänkt på att lösa den! — Jag bar
blott varit mindre väl disponerad dessa dagar, -— jag har
varit underlig till mods, — stygg, men, — hvarföre bar
han cj haft litet tålamod, litet förtroende för mig? — Om
han är olycklig, kan jag aldrig, aldrig blifva lycklig!"
"Men — Prinsen af Villa Ombrosa?"
"Jag tycker om att tala med honom och dansa med
honom; men jag har ej vidare tänkt på honom; —han kan
aldrig blifva för mig hvad Waldo är! . . . Var han
mycket ond på mig? — Är det möjligt, att han så kunde
missförstå mig?" — Och tårar tillrade nu under de långa
ögonhåren nedför de bleka kinderna och hon fortfor att darra.
Nu sade jag henne allt hvad som förefallit emellan
Waldo och mig, ty jag hade icke lofvat att tiga. När jag
slutat och hade visat henne de papper han lagt i mina
händer och som försäkrade henne om ett oberoende lif,
stannade hennes tårar; hon stod upp, blek men besluten,
med ögon som lyste genom tårarne:
’Kunna vi hinna honom? Kunna vi träffa honom
ännu?"
"Jag bad honom att icke resa ifrån Sicilien innan
han fått några ord ifrån mig, men ban svarade icke och
jag är ej viss om" . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
