Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Ännu på Sicilien. Resor på dess östra kust. Messina, Taormina, Etna, Catanea, Syrakusa. Minnen och frågor. Jettarne och Jupiter. Enslighet i Messina. Diodorus af Sicilien. Regnväder och solskensblickar. Blickar åt Österlandet. Till Malta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
finnes alls icke, och vill du hafva the, så måste du sjelf
medhafva det. Det hade vi ock, och det var mig ett
ej litet nöje att om aftnarne bereda det för mina vänner
och mig.
Sirocco ännu på tredje dagens morgon, men litet mera
lif i molnen och några blå blickar och solstrålar emellan
dem ! Vi göra en promenad i nejden kring Syrakusa och
bese stället, (just sjelfva stället förstår du), der den stygga
Herr Pluto med sina svarta hästar kom upp ur jorden —
det är en djup remna i jorden på Enna’s gröna slätt —
och röfvade Ceres’s sköna, unga dotter. Hela nejden här
är idylliskt täck. Det var ock här som Syrakusanen
Theo-krit diktade sina berömda idyller. Staden sjelf har en
täck, tiädplanterad promenad längs med hafvet, ej långt
ifrån floden Aminano’s utlopp. Hundradetals qvinnor lågo
på stenar i floden och på stränderna, klappande kläder i
det klara flodvattnet. Det muntra uppträdet hade sin
poesi — ur hvardagslifvet.
Mina sista besök i Syrakusa gällde trenne grafvar.
Den första tillhör den ädelsinnade, tyske skalden grefve
Platen, som här dog. Den är i en skön trädgård.
Blommor omgifva grafven och friska balsamiska vindar susa
deröfver genom träden; skalden kunde ej önska ett
skönare hvilorum för sin jordiska hydda. De andra grafvarne
ligga ett litet stycke utom staden, man nämner dem
Archimedes’ och Timoleons. Båda utgöras af hvälfda kamrar i
berget och ingången är prydd med grekiska kolonner,
uthuggna i klippväggen. De ligga högt, vid början af
grafvarnes stad, och med fri utsigt åt staden och åt
hafvet. Endast en pelare qvarstod vid hvar och en af dessa
grafportar väl bibehållen. I de toma grafhvalfven lade jag
några friska blommor. Jag är den dummaste menniska på
jorden med afseende på mathematik, och till lagstiftare
hade jag ickc dugat; men jag förstår hvad det är att lefva
och dö för sitt fosterland, och hvad goda och rättvisa
lagar äro, det förstår jag ock, och älskar att bringa min
hyllningsgärd åt dem, hvilkas handlingar jag beundrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
