Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Ännu på Sicilien. Resor på dess östra kust. Messina, Taormina, Etna, Catanea, Syrakusa. Minnen och frågor. Jettarne och Jupiter. Enslighet i Messina. Diodorus af Sicilien. Regnväder och solskensblickar. Blickar åt Österlandet. Till Malta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Solen sken och vi rullade i vår beqväma vagn fram
öfver den doftande jorden. Sirocco-anden vek undan för
en frisk vestanvind, och jag gladde mig att lemna det döda
Syrakusa för att ännu en gång återse det lifsdigra Etna.
Af denna förnyade bekantskap vill jag endast omtala hvad
jag varseblef vid uppstigandet till Saffarana, en fyra
timmars resa upp bland Etnas vulkaniska regioner och till
dess sednaste lava-utbrott, det af år 1853.
Etnas topp hade pudrat sig med nv snö under
natten, visade sig vid morgonsolen i det allra klaraste lynne,
och härlig blef färden upp i dess högland och dälder
emellan en mängd fordna vulkaner, af hvilka de flesta nu
äro fruktbara och hvilkas branta sidor som bäst odlades
af den flitiga allmogen. Ty lavan har den egenskapen att
efter en del år (stundom hundra, stundom flera hundra,
stundom tusen) och under solens och luftens inflytanden
blifva fruktbärande, och det i högre grad än all annan
jordmän. Inga frukter på Sicilien äro Bå stora, saftrika
och söta, som dem Etna frambringar. På flera ställen
åkte vi genom lavaströmmar, som år 185 3 gått öfver
vägen och genom hvilka mail sedan banat sig väg. På
några ställen hade de omhvärft enstaka hus och bondgårdar,
man utan att skada dem, och dessa stodo hvita och
välbehållna i de svarta lavaströmmarnes sköt. Från den lilla
staden eller byn Saffarnna — en af de många som Etna
bär — gick jag ensam med en landtbrukare uppåt berget
för att komma närmare det sednaste utbrottets krater,
möjligen få den i sigte. Men då denna befann sig ännu
tvenne timmars väg högre upp på berget, nöjde jag mig
med att nå den trakt, som dess lava närmast inkräktat
och som var förfärlig att se, höjder och dalar svarta,
förbrända, betäckta af lava, — ett den svarta dödens rike.
Och likväl hade lifvet redan här begynt sitt
uppståndelsearbete. Man hade redan planterat vinstocken på några af
de nedre terrasserna af denna lavn-bädd ! Min ledsagare
var en äldre man, klok och god att tala med, och sjelf
ägare af en större vingård vid Saffarana. Af honom erfor
jag åtskilligt af intresse, så om vinodlingen på denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
