Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Ännu på Sicilien. Resor på dess östra kust. Messina, Taormina, Etna, Catanea, Syrakusa. Minnen och frågor. Jettarne och Jupiter. Enslighet i Messina. Diodorus af Sicilien. Regnväder och solskensblickar. Blickar åt Österlandet. Till Malta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
mig dock lefva såsom föga tacksamma parasiter på den
jord, hvaraf de suga sina rikedomar, spinna silke och guld.
I allmänhet håller sig den tyska kolonien för god att
umgås med Sicilianarne. Mitt tyska element kunde blott
förlora att blanda sig med det italienska", svarade mig
stolt ett ungt fruntimmer — af utmärkta gåfvor, såsom
man sagt inig, — då jag frågade em hon umgicks med
Messinas italienska soeietet. Sådant gör mig ondt att höra
för deras skull, som så kunna tänka och tala i blind
kärlek för egen nationalitet och utan urskiljning för andra
nationers egendomliga goda. Våra nordiska folk hafva fel
och brister nog för att sakna rätt att försmå de södras
egna dygder och behag. Bredvid den nordiska kraften går
icke sällan den nordiska grofheten.
Några af här bosatta nordboer äro emedlertid
rättvisare, berömma sicilianska folkets godhet, välvilliga och
hjelpsamma sinnelag, och säga att de af landets
innebyggare aldrig erfarit annat än godt. Bland dem äro den
skandinaviska konsuln Clausen och hans fru. Dessa
landsmän och den tyska konsuln Jägers familj har jag att tacka
för mina angenämaste sällskapastunder i Messina, och den
unga Fru J. skall jag alltid minnas såsom ett af de till
själ och kropp älskvärdaste väsen på denna jord, som för
henne så tidigt redan blifvit en pröfningens bittra skola.
Messina har ock en theater, der man nu som bäst gifver
— och det icke illa — Verdis operor. Baletten synes
likväl vara publikens egentliga lockmat, och i denna
förnämligast den föreställning af luftiga ställningar och attityder,
som gifves af en dansös med en utmärkt skön och på
scenen nästan naken kropp, men likväl, man måste säga det,
med bibehållande af en viss anständighet under utveckling
af alla de vridningar och vändningar, som kroppens
böjlighet och skönhet medgifva. Det är derunder bland åskå
darne så tyst och uppmärksamheten är så spänd, som det
var på vår scen då Jenny Lind der sjöng en soloaria. Jag
tillstår, att mina ögon och min själ äro fästade, såsom de
andras, ty menniskokroppen i dess skönhet och utvecklade
lif är en syn ur paradiset — ett fulländningens tillstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
