Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. I Alexandrias hamn. Resa och ressällskap från Malta. Furstinnan och Professorn. Storm och stillhet. Pesten och protesten. Jag får ej se Pyramiderna. Men jag får se Palestina. Besynnerlig skickelse. En omvändelse genom David Strauss. Syriska hafvet. Ankomst till Palestina. Jaffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
slöjad, men ögonen voro fria ocb bligade nyfiket och
lef-nadslustigt omkring sig.
Bland männerna voro mänga ståtliga gestalter, en del
i präktiga drägter, der de redo på vackra hästar, en del
der de sutto i grupper vid tälten och frukthögarne
makligt språkande och rökande sina långa tschibuks. De
mångfärgade turbanerna och gördlarne, de granna
silkes-shawlarne, löst kastade kring halsen, mångfalden af
gestalter och granna färger i denna tafla, öfver hvilken solen
sken i full somniarkraft,, gjorde den för mig på en gång
bländande och förtjusande. Jag hade velat se den åter
och åter under flera dagar. Kamelerna, som lågo i långa
rader på sina knän i sanden eller tågade efter hvarandra
på vägen och buro hufvudet så högt och sågo så
högtförnäma ut, medan de buro ofantliga laster på sina ryggar
och böjde sina knän lydigt för sina drifvares befallning
(var än denne blott en liten pojke), förlustade mig mycket,
så ock de nya ropen och ljuden af djur oeh menniskor.
Jaffa s berömda trädgårdar äro delar eller afdelningar af
en stor park, som drar sig i halfkrets kring den sydöstra
sidan af staden. Citron- och orangeträd, daddelpalmer,
fikon, granater m. fl. Österlandets träd och buskar växa
der utan all ordning och plan. Midt ibland dessa
växtrikets furstar träffar man stundom en ödmjuk kålgård eller
en åkerlapp med rofvor. Gångar finnas inga; marken är
gropig och ojemn som i de Italienska Mazzerias omkring
Neapel. Det är en slags poetisk vildmark, full af gyllne
frukter, men der man ej kan gå utan att jemt buga sig
eller rödja sig väg emellan trädens grenar. En täck
mörklagd arabisk flicka, som följde oss, frågade jag, genom min
tolk, huru gammal hon var. Hon svarade att hon icke
visste det, att hon "icke räknade åren." Hon kunde, vara,
tyckte jag, 10 ä 12 år gammal.
Ett par scener ur familjelifvet i Jaffa måste jag
omtala, som vittna mindre godt för det. På en af dess
trånga gator såg jag en lång flicka ligga framstupa utanför
ett hus, gråtande och jemrande sig. En qvinna med
utseende af en furie kom ur husets dörr och drog flickan i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
