Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. I Jerusalem. Tillbakablick på resan från Jaffa. Vår karavan. Min ensliga färd. Ny värdighet. Luftens och landskapets skönhet. Ankomst till Ramleh. Tröttande dagsresa. Ankomst till Jerusalem. Pilgrimerna och den heliga grafven. Oljoberget och Gethsemane. Judarnes klagodag. Gudstjenst i Evangeliska kyrkan. Vandring genom Hinnoms, Kedrons och Josaphats dalar. Bethanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
lyftes jag från hasten af den hederlige Abhul, men hade i
förstone svårt att stå och gå, så styf var jag blifven af
ridten. Det. gaf sig dock om några minuter. Vårt
her-berge var det grekiska klostret i staden, der vi funno
furstinnan redan hemmastadd och sittande i en stor, varm
och väl upplyst sal med divanir kring väggarne. Midt
emot henne satt en högväxt gammal man med långt skägg
och allvarsamt ansigte. Det var Archimandriten, klostrets
prior. En hop herrar eller tjenare i åtskilliga österländska
kostymer fyllde rummet på sidan åt den öppnade dörren.
En af dem, klädd som en beduin och med en mängd
vapen i sin gördel, steg fram och hälsade professorn med
strålande blickar och välkomnades af honom med det
hjert-liga utropet: O Ali, min Alil’ Det var hans förra
Dragoinan uti Jerusalem, som här kommit honom till
mötes.
Vi undfägnades med inlagda frukter och friskt vatten
— en österländsk sed — samt utsökt godt Cypervin,
hvilket bars omkring af en, oaktadt sina täta omhöljen,
rätt täck grekinna, förmodligen Archimandritens tjenarinna.
Sedan kom en god aftonmåltid, den ryska furstinnan till
ära. Hon bjöd mig derefter vänligen sin arm till
promenad på en af klostrets höga stenterrasser.
Stjernhimmelen var praktfull. Orion strålade öfver våra hufvuden.
Men förgäfves såg jag mig om efter Stora björn (vår
Carlavagn, som kör så stolt öfver Sveriges stjernhimmel).
Den tycktes försvunnen. Ändteligen upptäckte jag dess
bakersta stjernhjul, som med möda tycktes sträfva upp
öfver horizonten.
Natten, — jag skall icke säga mycket om dess
ljuflighet på den österländska bädden, som förekom mig full
af kålhufvuden och ’ piccole bestie." Jag var glad att.
ännu innan dagen grydde höra professorns röst, som
manade till uppbrott. Och när jag kom ut ur min mörka
cell, — se I då log morgonstjernan emot mig så klar, så
glänsande skön, att det kändes hjertstärkande.
Vi drucko kaffe — à la turkiska — det är: mycket
sockradt, svart och starkt, utan mjölk, i helt små
Fr. Br»mer. Heta. IH. G
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
