Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. I Jerusalem. Tillbakablick på resan från Jaffa. Vår karavan. Min ensliga färd. Ny värdighet. Luftens och landskapets skönhet. Ankomst till Ramleh. Tröttande dagsresa. Ankomst till Jerusalem. Pilgrimerna och den heliga grafven. Oljoberget och Gethsemane. Judarnes klagodag. Gudstjenst i Evangeliska kyrkan. Vandring genom Hinnoms, Kedrons och Josaphats dalar. Bethanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80-
ständigt hög framför oss; mon först nästföljande dag skulle
vi inträda i dess pass oeh stenöknar. Vägen öfver slätten
var fast och god, ehuru icke egentligen någon väg.
Tur-banklädda gestalter till häst, till fots, på kameler, ensamma
eller i små skaror, mötte oss ofta, stundom vänligt
hälsande. Dagen var härlig och hela denna dagsresa skulle
skänkt, mig det största nöje om jag blott kännt mig mera
säker på min ridkonst och min Rossinante. Men denne
var troligtvis en gammal ryttare-kamp, och då kavasscrna
redo förbi den, slamrande med sina gevär, gjorde den
stora sidosprång och kurbetter, hvilka icke litet förskräckte
mig stackars, ovanda ryttarinna. Deremellan var den trög
och behöfde jemt pådrifvas. Den hade intet af den
arabiska hästen utom de nätta fötterna och den lätta gången.
Jag förvärfvade mig emedlertid beröm för min ridkonst
af den gode professorn, som hade broderlig omsorg för
mig.
Mot aftonen fingo vi Ramlehs minareter och palmer i
sigte, som tycktes vinka oss ett vänligt välkommen, men
ännu på långt håll. Det var klart att vi icke skulle komma
dit förrän i skymningen. Icke rätt väl till mods satt jag
på min nyckfulla, än tröga, än alltför lifliga häst; men
aftonens obeskrifliga skönhet när solen sjönk bakom oss i
vester, himlahvalfvets skära klarhet och färg — som jag
ej kan jemnföra med annat än blått ljus — de strålande
färgskiftningarne på bergen framför mig och rundt om vid
horizonten, der de smälte i hvarandra likt toner af en
skön musik, palmernas gestalter, som stodo i grupper här
och der, och luftens outsägliga ljuflighet — denna
Österlandets härlighet, som jag för första gången lärde känna,
— den kunde jag dock uppskatta, den sög jag med mina
blickar och med min andedrägt af rördt och tacksamt
hjerta.
Furstinnan, ung, stark och vand att rida, och som
dessutom hade en snabbfotad springare, red förut med sina
båda herrar. Professorn och jag samt de öfriga kommo
sakteliga efter. Just som skymningen började mörkna
redo vi genom Ramleh’s port och trånga gator. Helbregda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
