Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. I Jerusalem. Tillbakablick på resan från Jaffa. Vår karavan. Min ensliga färd. Ny värdighet. Luftens och landskapets skönhet. Ankomst till Ramleh. Tröttande dagsresa. Ankomst till Jerusalem. Pilgrimerna och den heliga grafven. Oljoberget och Gethsemane. Judarnes klagodag. Gudstjenst i Evangeliska kyrkan. Vandring genom Hinnoms, Kedrons och Josaphats dalar. Bethanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
man stängde tidigt Jerusalems portar, sade han, och vi
voro ännu långt ifrån Jerusalem, och jag manade på min
rossinante, som endast ville gå sin egen tröga gång.
Strö-moln hade under dagen skockat sig öfver våra hufvuden,
och detta var godt, emedan de förtogo de stickande
sol-strålarne; men mot. aftonen tätnade de och hotade med
regn. Och åter kom en backe och åter en och ännu en,
och ännu syntes ej Jerusalem, — skulle vi någonsin
komma dit? Och nejden var blek och bar och stenig som
om den blifvit förbannad. Nu kom ett fint regn med
blåst från vester, och solen i nedgången kastade en
strålande båge öfver en skön dal — Calonias dal — till
venster om vägen, och lyste upp höglandet framför oss.
Det kändes upplifvande. Kom så en brant gångstig
utföre emellan klipporna, verkeligen vådlig. Professorn hade
beredt mig på den och tillstyrkt att vi då borde stiga af
och gå till fots. Men herr Thiele rådde mig att sitta
qvar på hästen och jag lydde, emedan jag måste det och
hade ingen ridderlig Abhul till haud.s att lyfta mig som
ett barn af och på hästen. Och det gick bra, ehuru
stigen, som stundom går emellan afgrunder och är jemt bred
nog för hästens fötter, icke inger de tryggaste känslor.
Så kommo vi i en täck, med orangeträd planterad däld,
ett litet paradis midt i ödemarken; så kom åter en lång
backe uppföre och, komna uppför den — "se! der är
Jerusalem!" utropar herr Thiele. Och jag ser framför mig
öfver slätten åt höger till en hög, grå, tandad mur, inom
hvilken en minaret, några grå torn och kupoler, en
kloster-lik byggnad och mörka cypresser sticka upp. Det öfriga
af stailen döljes af sluttningen, på hvilken den ligger. Det
var Jerusalem. Bakom staden låg en hög olivbeväxt höjd.
Det var Oljoberget." Till höger djupt i fonden, drog
sig en hög, mörkt purpurfärgad bergskedja. Det var
Moabs berg på andra sidan Jordanen. Jerusalems grå
murar och torn tecknade sig rent på denna mörka grund.
I den slocknande dagens sken såg staden underligt stilla och
sorgsen ut — en skugga bland skuggorna! Dock hvilade
öfver den ett mildt sken från solnedgångs-sidan. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
