Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. I Jerusalem. Tillbakablick på resan från Jaffa. Vår karavan. Min ensliga färd. Ny värdighet. Luftens och landskapets skönhet. Ankomst till Ramleh. Tröttande dagsresa. Ankomst till Jerusalem. Pilgrimerna och den heliga grafven. Oljoberget och Gethsemane. Judarnes klagodag. Gudstjenst i Evangeliska kyrkan. Vandring genom Hinnoms, Kedrons och Josaphats dalar. Bethanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Solen brände hett, ingen vindfläkt kändes, och vägen
blef allt svårare och backigare. Jag sökte hålla mig
tapper, skrattade åt professorns lustiga infall, lyssnade till
hans lärda uttydningar af gamla namn och orter, till hans
lektioner öfver ridkonsten i dessa backar, huru man skulle
luta sig bakåt när det gick nedför, och framåt när det
gick uppför, samt hälsade med det arabiska "Marhabbah!"
(Frid med eder) da mötande araberna, som vanligen högst
vänligt besvarade hälsningen; mon jag började känna mig
obeskrifligt trött. Ibland, från höjderna, allt som vi stego
uppföre, öppnade sig stora utsigter öfver den bakom oss
liggande slätten och hafvet bortom; det kändes upplifvande
för ögonblick.
Icke långt ifrån Abugosch (byn der den ryktbara
Beduin-Sheiken med samma namn har sitt tillhåll) kommo
ridande i raskt traf emot oss ett par af professorns
vänner samt en hans arabiska trotjenare. Stor var å ömse
sidor återseendets glädje. I behof att samspråka med
dessa vänner lemnade sig min goda professor, som hela
dagen drifvit ’"vorwärts, vorwärts", nu efter, och
öfverant-vardade "Sitti Fredrika" till en viss herr Thiele,
föreståndare för det tyska hospitiet i Jerusalem, och som nu
skulle föra henne välbehållen till den heliga staden. Sjelf
skulle han komma sednare dit. Professorn är temligen
korpulent och troligen, efter sitt förra fall från hästen, ej
rät.t modig att rida, huru munter han dervid än ställer
sig eller är. Gud välsigne den gode mannen för den
verkeligen broderliga omsorg han hela vägen haft för den
honom hittills främmande "Sitti’n!"
Det var således helt ensam som jag, på något afstånd
följande herr Thieles häst, från Abugosch — det såg ut
som ett rigtigt röfvarenäste — tågade uppåt till
Jerusalem. Och uppåt, uppåt gick det ständigt öfver oändliga,
långsluttande backar oeh berg, täckta med kullriga stenar,
hela nejden rundt omkring var ett riktigt Arabia petrea.
Jerusalem ligger högt — nära 8,000 fot öfver hafvet —
och vägen tycktes bli allt brantare och svårare allt som
dagen led mot sitt slut. Herr Thiele manade på mig, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
