Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. I Jerusalem. Tillbakablick på resan från Jaffa. Vår karavan. Min ensliga färd. Ny värdighet. Luftens och landskapets skönhet. Ankomst till Ramleh. Tröttande dagsresa. Ankomst till Jerusalem. Pilgrimerna och den heliga grafven. Oljoberget och Gethsemane. Judarnes klagodag. Gudstjenst i Evangeliska kyrkan. Vandring genom Hinnoms, Kedrons och Josaphats dalar. Bethanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
moskén högst uppe. Den är vidsträckt oeb förvånande,
icke lik någon annan på jorden. Nedanför oss, vesterut,
ligger Jerusalem, med sina kyrkor, moskéer och
kupol-täckta hus, omgjordad af Hinnoms (Gehennas), ICedrons
och Jeho8aphats dalar, bortom dessa af kullar och
högland, en del trädplanterade, större delen nakna och kala.
Ilögst bland dessa ät Medelhafvets sida är kullen, som
bär profeten Samuels graf och som utmärkes af en moské.
"Nebbi Samuel" kallas den af araberna. Derifrån ger inan.
såsom det säges, Medelhafvet, oeh det är kanske denna kulle
som härifrån stänger utsigten deraf. Norr om Jerusalem utom
Damascus-porten se vi sköna olivlundar och vägen, som
öfver den gröna slätten går åt Nablus, Galileen, Cesarea,
Libanon och Damascus. I söder utbreder sig Judea öken,
en hemsk sträcka af svartbruna kullar, högst bland hvilka
resa sig, lika slocknade vulkaner med utbränd krater, de,
som buro Herodes’s borg och Herodes’s graf. Det är en
vild, förfärlig ökentrakt, der endast några vilda örter och
några beduinstammar kunna lefva. Den sträcker sig ända
mot Döda hafvet, som glänser fram likt en klar blå flod
emellan öknens svarta vågor och den höga mnren af Moabs
berg, begränsande utsigten i öster. Längs denna mur
drager sig frän Döda hafvet en mörk djup skogig dal norrut.
Det är Jordans bädd. Men flodens vatten döljes af
strändernas täta buskväxter. Hela timmar kunde man betrakta
detta panorama, visserligen det märkvärdigaste på jorden
både för dess minnen och dess egendomlighet, och för —
den sköna, skära, strålande himmel, som utbreder sig
deröfver i makalös glans.
På högsta stället af berget och nära invid den
turkiska moskén är ett litet kapell, som utmärker platsen, der,
enligt traditionen, Frälsaren stod då han för sista gängen
välsignade sina lärjungar och — försvann för deras
blickar i det ban upptogs till himmelen. Rundt om
kapellet ser man de afbrutna pelarne till en stor rotunda,
som fordom hvälft sig öfver denna plats. En lika dum,
som klumpig tradition hänvisar på ett slags spår af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
