Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Hvardagslif. Vandringar och små uppträden utom Jerusalems murar. Nicephori trädgård. Davids graf. Vår-blommor. Konunga-grafvarne och Scopas. Sheikens hustru. Besök i åtskilliga Harems. Samtal med arabiska fruntimmer om de yttersta tingen. Fromma damer. En lycklig maka och moder. Svarta slafvinnor inom Harem. Qvinnan i Österlandet. Jerusalems gator och Jerusalems befolkning. Mitt nya hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 ti 32
unga frun, sin mans enda hustru, ammade nu sin lilla son
och får säkert af sin man hvar dag en ny guld-mejidi att
hänga i sin gördel. Detta är hennes paradisfröjd. Måtte
den räcka länge!
En ung svart slafvinna, som bjöd oss kaffe, stjelpte
af tafatthet omkull en af kopparna så att kaffet rann ned
på den vackra mattan. Men hon blott log deråt och
syntes icke hafva att frukta bannor eller straff.
I allmänhet synes mig slafvarnes förhållande till deras
husbondfolk vida friare och förtroligare här, än i Amerikas
slafstater. Slafvarne tyckas icke hysa någon fruktan för
sina herrar. Kanske stå de dem närmare i bildningsgrad,
än slafvar och husbönder stå till hvarandra i den vestra
verldsdelen. Men orsaken till detta bättre förhållande här
torde äfven böra sökas i den godhjertenhet, som, säges
det, utmärker den arabiska qvinnan*).
För egen del kan jag blott berömma den välvilja och
äfven hjertlighet, som jag erfarit under mina besök hos
dessa fruntimmer, äfvensom det förstånd de flesta visade i
tal och svar. Det är mig klart, att med uppfostran till
frihet Och christendom skulle de kunna blifva lika ined
Europas bästa bildade qvinnor. Desto större är den synd,
som qvarhåller dem i sminkad förnedring, i andlig
fångenskap, och desto rättvisare är det straff, som kommer öfver
ett folk, hvilket ej i qvinnorna vet att akta
menniskoslägtets mödrar. Straffet är, att folket sjelf hemfaller till
förnedring och upplösning. Huru kunna dessa qvinnor, nej
dessa menniskolarfver, uppföda ett fritt, sjelfmedvetande,
till högre mål framåtgående folk? Der familjen hemfaller
under den husliga despoten, och husfadren blir envålds-
*) Att den emedlertid icke hindrar slafveriets vanliga löljder
har jag sedan förnummit. £n ung slafvinna i ett förnämt
arabiskt hus midt emot konsul Rosens, visade sig stundom
på dess tak med tårar oeh åtbörder, som tycktes påkalla hans
medlidande. En dag då han visade tecken till
uppmärksamhet bönlöll hon honom gråtande att köpa henne, så att hon
måtte komma ur detta lius, ty hmncs "Sitti (Fru) slog
henne så hårdt och ständigt!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
