Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Hvardagslif. Vandringar och små uppträden utom Jerusalems murar. Nicephori trädgård. Davids graf. Vår-blommor. Konunga-grafvarne och Scopas. Sheikens hustru. Besök i åtskilliga Harems. Samtal med arabiska fruntimmer om de yttersta tingen. Fromma damer. En lycklig maka och moder. Svarta slafvinnor inom Harem. Qvinnan i Österlandet. Jerusalems gator och Jerusalems befolkning. Mitt nya hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
En vacker kontrast till dessa Xantippor äro do
Beth-leheroitiska qvinnorna — grekiskt-cbristna arabiska
qvinnor, — som komma till Jerusalem och taga der tjenst i
goda hus. De beslöja icke heller ansigtet, hafva en frisk,
blomstraüde färg, vackra drag och en naturlig värdighet,
som upphöjes af deras kostym. De igenkännas lätt p&
deras höga hufvudbonad och pä det hvita långa höljet,
som från denna faller ned öfver axlar och rygg. I
silfver-mynts-bandåen öfver pannan lysa vanligen några
guldpenningar. BiBkopinnan Gobats kokerska kunde tjena till
modell för en bild af drottningen af Saba, och min
tjenarinna "Maria" till den af en Judith.
Till de stumma eller spökena höra alla de förnämare
arabiska fruntimren, som, svepta i långa hvita skynken och
med af täta svarta, gula eller blå florsöfverdrag betäckta
ansigten, i grupper och skaror talrikt vandra .eller rättare
vackla i gula stöflor och toflor på stadens gator för att
begifva sig utom Jaffa-porten på promenad. Man hör dem
aldrig inom staden yttra ett ord, ej heller ser man dem
stadna. Och konnna de nära dig, så vänder sig det der
svarta eller gula under det hvita höljet mot dig med
ett stirrande, forskande uttryck, utan att du dock kan
utforska eller ens gissa till ansigtet, som är der bakom. De
stackars stumma spökena — som oftast ej torde finna
sig beklagansvärda dch som äro det desto mer — gå
vanligtvis ut på sina kyrkogårdar eller slå sig ned under
olivträden och tillbringa dagen med att göra —
ingenting.
Ett åkdon sør eller hör man aldrig i Jerusalem, men
ibland ses en förnäm Effendi eller en rik beduin, följd af
sin tjenare, komma ridande på ståtliga springare genom
den fotvandrande mängden. Beduinen känner man alltid
igen på hans långa från hufvudet fladdrande mantel —
stundom inväfd med guldränder, och det snöre af kamel- eller
hästhår konstigt flätadt, som fasthåller, manteln kring
hufvudet, så att dess veck skugga ansigtet. Detta ansigte är
mörkt till färgen och uttrycket äfven mörkt, men i de
dunkla ögonen bor en ljungande flamma, och perlhvita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
