Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Ridt till Urtas dal. Traditioner och legender. Herodion. Utsigt af Bethlehem. Nybyggaren Meschullam. Fikonträdets trenne skördar. Palestinas jordmån. Urtas dalars minnen och möjliga framtid. Kedron flödar. Folkfest i Kedrons dal. Stor middag i ett Harem. Pascha Soreija. En natt på Oljoberget. Besök i Omars moské. Prins Alfreds intåg i Jerusalem. Besök i synagogor. Karait-familjen. Beredelser till påsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 ti 7
aldrig de förfärliga mordvapnen åstadkomma en droppa
blod. Under sådana botöfningar besöka de heliga orter
och grafvar: stundom draga de äfven till Mekka. Härom
dagen såg jag (ett stycke bortom Jaffa-porten) pilgrimer,
stadda på resan dit, och som här togo afsked af sina
anförvandter. De voro af förnäm klass; ty de hade sköna
kläder och redo på hästar och mulåsnor. En mulåsna bar
ett tält af rödt tyg, som troligen dolde ett eller två
fruntimmer. De förblefvo der osynliga; men männerna stego
af hästarne och togo afsked af män och bvitsvepta
fruntimmer, nom i ansenlig mängd åtföljt de. resande. Det
uttryck, hvarmed ett par unga män kysste de äldre på
handen och omfamnades af desse, hade något rörande
allvarligt och innerligt. En grupp af män med fanor, pukor
och pipor åtföljde tåget, och så fort afskedstagande! var
öfver, uppstämde de en missljudande musik. Pilgrimerna,
med det röda tältet i deras midt, tågade vesterut, på
Jaffa-vägen mot hafvet, — förmodligen för att afgå till
Alexandria och derifrån vidare. — De pukande oeh
pipande jemte de ledsagande vännerna och åskådarne vände
åter till Jerusalem genom Damascus-porten.
Medan museimännen vallfärdade till sina heliga orter,
och den christna societeten i Jerusalem beredde sig att
festligt emottaga drottning Victorias son, prins Alfred, om
hvars snara ankomst rykten sedan en tid varit i omlopp,
hade jag beredt mig till en stilla nattlig högtid. Jag
hade länge önskat att tillbringa en natt på Olivberget och
derifrån se solen uppgå öfver Palestinas kullar och Jordans
dal. Nu kunde, det ske. Vädret kunde ej vara skönare,
och en utaf systrarne af Diakoniss-huset, den älskvärda
syster Emilie, hade just nu tid att med mig göra denna
stundom gifta, men som egna sig till ett strängt oeh, enligt
miihanmiedancraes åsigt, heligt lefverne, il. ä.: mycket böner,
sträng fasta, pilgrimsfärder till heliga orter, ständigt läsande
af koran, hvaraf de kunna en stor del utantill. De hålla
bön i moskéerna och förrätta religiösa ceremonier.
Museimännen bevisa ilem mycken heder, och kalla dem "Olids
vänner."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
