Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Ridt till Urtas dal. Traditioner och legender. Herodion. Utsigt af Bethlehem. Nybyggaren Meschullam. Fikonträdets trenne skördar. Palestinas jordmån. Urtas dalars minnen och möjliga framtid. Kedron flödar. Folkfest i Kedrons dal. Stor middag i ett Harem. Pascha Soreija. En natt på Oljoberget. Besök i Omars moské. Prins Alfreds intåg i Jerusalem. Besök i synagogor. Karait-familjen. Beredelser till påsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
nattliga färd och ville det gerna. Jag hade, ledsagad af
herr Hefter, vändt mig till Sheiken i arab-byen uppe pä
berget och frågat honom och hans hustru, om de ville låta
mig och en ung väninna öfver en natt bebo tornet med den
sköna utsigten nära minareten, och om de ville ansvara
för vår säkerhet? De gamla båda och deras son hade
enstämmigt svarat: "ja, Guds välsignelse öfver er ; med
våra hufvuden ansvara vi för er, och allt hvad ni viljen
och vi kunna, det skola vi gifva er!"
Om aftonen den 2Ksta vandrade syster Emilie och
jag uppför Oljoberget, åtföljde af diakoniss-husets tjenare,
Fredrik, som bar en korg med vår qvällsvard och våra
nattkläder. Vid Sheikens boning emottogos vi hjertligt af
hans hustru — "Amuna" var det kortaste af hennes namn,
■— den duktiga, muntra gumman, med hvilken jag redan
gjort bekantskap och som nu välvilligt släpade madrasser
och täcken upp till vårt luftiga belvedere. Vi — syster
Emilie, och jag — rädde här ostörda om tornet och om
den gång, som derifrån pä muren går till minareten. Vi
hade likaledes fri tillgång till dennas galleri. Muren
utgjorde ena sidan till Sheikens borggård, som alltid
tillslutes nattetid, och vi kunde här vara fullkomligt
trygga.
Vi beredde oss det trefligt. Ännu innan solen
nedgick hade vi skådespelet af en "Fantasia", som uppfördes
af pilgrimer från "Wadi Musa." Ett tåg af män, qvinnor
och barn kom från Döda hafvets sida, anförde af några
ohyggliga gestalter, som buro en röd fana. Under det
vanliga pukaudet och slamrandet trädde tåget uppför
Olivberget och in på Sheikens borggård. Der utförde tvenne
derwischer en dans, värd penningar att ses. Den ene, en
ung, storvext man, med bart hufvud och naken intill
midjan, tog väldiga hopp och språng, vridande kroppen hit
och dit under det han svängde omkring sig ett slags
gissel af svarta jernkedjor, ett instrument som såg ohyggligt
ut, men med hvilket han aktade sig att vidröra sina
smidiga och välbehållna lemmar. Den andre, hvars hår
syntes sammanväxt med hans skägg på ett outredbart sätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
