Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Pilgrimsfärd till Jordan. Jericho-dalen och lägret. Det gamla Jericho. Herodes och Christus. Det nya Jericho-Beduinbyn. Pilgrimerna vid Jordan. Tvenne verldsåldrar i tvänne män. Stormig färd till Döda hafvet. Engheddi och Essenerna. Massada sorgespel. Lägret vid Jericho om morgonen. Pilgrimståget till Jerusalem. En blick öfver Palestina, dess folk och historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
muntert och fredligt. Araberna uppstämde sånger
betydligt mera högljudda och betydligt mindre melodiska, än
grodornas. Araberna sjunga gerna, men deras röster äro
ytterst sträfva; de sjunga i näsan och dallra med rösten
likt afsigkomna sångare, upprepa jemt samma strof, i
hvilken jag nästan aldrig kan upptäcka någon melodi. Ett
visst sträft, melankoliskt rop genomgår denna sång af en
rå energi. Det är en röst ur öknen, den ingen källa
läskar. Då och då råmade en kamel eller bräkte en åsna
accompagnement till den vilda sången. "Det här blir
roligt för natten!" tänkte jag med en suck. Vi drucko
the och gingo till hvila på våra mattor och madrasser.
Vårt tält hade tvenne dörrar. Jag bad att den ena
måtte lemnas öppen för den ljufligt svala nattluften, som
fläktade in. Af myggor funnos ännu inga. Ljusen
släcktes. De båda makarne somnade och jag låg med anletet
vändt mot tältets öppning, betraktande aftonhimlen och de
stora blixtrar, som tid efter annan bröto ur den mörka
molnväggen öfver bergen. Jag hade en viss onämnbar
förkänsla af något — jag vet icke hvad obehagligt, som
skulle komma. Så låg jag, sömnlös, lyssnande till
militärens vaktrop från station till station kring lägret — hvilket
lät bra — till kamelernas och åsnornas rytande stämmor,
hvilka skrämde bort all sömn, och jag kände mig viss om
att ej få sofva denna natt. Men småningom tystnade
kreaturen, bäckens brus söfde mig ljufligt; jag kände mig
sjunka i dvalans frid, då tältets tillslutna dorr hastigt slets
upp och en häftig vindstöt lät tältet skälfva såsom vore
det nära att ryckas upp. Vi sprungo alla upp; den
lösslitna väfdörren tillslöts, och vi tände ljus. Men knappt
var den lilla glaslyktan fästad vid tältets midtelstolpe,
förrän en ännu häftigare vindstöt kastade omkull hela
tältet — hvars stolpe dervid gaf mig ett temligen omildt
slag i hufvudet. Herr S . . . höll med möda upp en flik
af väfven, nog stor för att låta oss alla springa ut. Sedan
föll tältet ned platt som en pannkaka och vi stodo der
under den fria himmelen, men omhvärfda af ett moln af
damm och stoft, som vinden dref i hvirflar öfver lägret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
