Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Pilgrimsfärd till Jordan. Jericho-dalen och lägret. Det gamla Jericho. Herodes och Christus. Det nya Jericho-Beduinbyn. Pilgrimerna vid Jordan. Tvenne verldsåldrar i tvänne män. Stormig färd till Döda hafvet. Engheddi och Essenerna. Massada sorgespel. Lägret vid Jericho om morgonen. Pilgrimståget till Jerusalem. En blick öfver Palestina, dess folk och historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Jordans flod i jemförelse med alla verldens stora floder,
och ringa dess betydelse i våra dagars historia; men öfver
Jordan hvilar ett minne, såsom öfver ingen annan flod på
jordens krets. Det var der, som en dag tvenne
verlds-åldrar, den gamla och den nya tiden, möttes i tvenne män,
högsta representanter af dem båda — Johannes och Jesus.
Den förre, spetsen af den förflutna tiden, förberedelsens
tid, döpte till bättring, till rening för ett nytt, högre lif
— vattnets förberedande dop. Han sade: Jag döper
eder i vatten, till bättring; men den efter mig kommer är
starkare, än jag, hvilkens skor jag icke är värdig att bära,
han skall döpa eder med den Heliga Anda och med eld"*).
— Så långt hade menniskoslägte kommit under sin långa
skoltid. Dess ädlaste längtan, högsta sökande, renaste
vinst ser jag sammanträngda hos Johannes — den gamla
tidens prophetiska röst och förväntan.
Den andre, Jesus, kom med ny ingifvelse att döpa
till en ny födelse. De möttes här, den gamla och den
nya tidens män. Och den gamla böjde för den unga sin
stränga panna: "Herre! mig höfdes att jag vorde döpt af
dig!’ Men Guda-sonen, som ville vara hröderna lik" i
alla det jordiska lifvets vilkor och "uppfylla all
rättfärdighet , begärde dopet, den gamla tidens arf, af Johannes.
Sedan — berättar Skriften — fördes han af Andanom i
öknen, på det, han skulle frestas af djefvulen."
Sann och träffande är visserligen den
christligt-histo-riska instinkt, soin förlagt frestelsens yttre skådeplats i
den vilda klippöknen, i grannskapet af Jordanen på vägen
till Jerusalem, äfven om dess verkliga skådeplats varit en
inre — ett menniskobröst. Och af djup betydelse är
förbindelsen emellan de tvenne symboliska orterna, dem öga
och tanke hår i en blick kunna omfatta; — kär den
friskt flödande, af evig grönska bekransade floden med
invigningens dop, och öfver den invigningens ord af höjden :
"detta är min käre son", etc., — der de djerfva höjderna
i öknen, dit den invigde fördes "af Andan" för att, innan
*) Matth. kap. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
