Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Pilgrimsfärd till Jordan. Jericho-dalen och lägret. Det gamla Jericho. Herodes och Christus. Det nya Jericho-Beduinbyn. Pilgrimerna vid Jordan. Tvenne verldsåldrar i tvänne män. Stormig färd till Döda hafvet. Engheddi och Essenerna. Massada sorgespel. Lägret vid Jericho om morgonen. Pilgrimståget till Jerusalem. En blick öfver Palestina, dess folk och historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
Denna lara synes mig enlig med förnuftet och historien.
Så som jag, för verldens och menniskans skapelse ytterst
måste antaga ett skapelse-ord, ett viljande varde, så ser
jag i historien en del fakta, dem inga, i vanlig mening,
naturliga orsaker kunna fullt förklara, utan som, när jag
vill fatta dem i deras fulla betydelse — det är i bela
deras sanning — tvinga mig att vid deras ursprung
förutsätta hvad vi kalla ett under. Men intet kan tvinga mig
att antaga ett under, som icke anbefallts mig, eller som
motstrides af mitt Gudsmedvetande, af det förnuftiga
samvete, Gud gifvit mig till ljus och ledning på min väg.
Och när jag "lemnar derhän" månget under, upptaget i
anteckningarne öfver en historia, hvilken jag af själ och
hjerta kallar "den heliga", så sker det emedan jag ej inser
dess syfte eller dess "hvarföre", men af erfarenhet vet, att
hvad jag ej inser i dag, det kan jag komma att inse i
morgon eller nästa år eller längre fram. Och när jag vägrar
mig att tro på ett bibliskt under, såsom: att solen på
Josua befallning stod stilla 3 sitt lopp, eller när jag under
bokstafven läser en andlig, icke bokstaflig mening, så gör
jag det åter emedan mitt förnuftiga samvete — mitt tredje
öga —- tvingar mig dertill. Jag kan icke annat.
Om du, min L*, med enahanda kärlek till sanningen,
kommer i dylika frågor till andra resultat, än jag, skall
det ej oroa mig, — för mig eller för dig, — ej heller
störa mig i tron på en för alla gällande sanning. Jag
vet att vi här på jorden se endels och förstå endels; men
de olika strålbrytningar af det eviga ljuset, som vi
uppfatta, hafva dock sin enhet i detta, och de prismatiska
färgerna, i deras åtskillnad och i deras förening, tjena dock
till dess förhärligande.
Jag återvänder till Hebreiska folkets historia och till
drag, som i denna synas mig mest egendomliga.
Alla folk se upp till en stamfader. Judarna (eller
Hebreerna) kalla sig alla "Abrahams barn." Deras
besynnerliga historia, olik alla andra folks, begynner.med honom.
Abraham, af Sems slägt, drog med sina föräldrar och sin
hustru utur Ur, i Chaldeen "på det de skulle fara i Canaans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
