Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Det poetiska Asien och det verkliga Asien. Öfversigt af Asiens gamla folk och religioner. En blick på de nuvarande. Gemensamma familje-drag. Gemensamt mål. Asien såsom menniskoslägtets moderland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
himmelen och dess laggifvare, mura upphöjd, än den
dittills gängse inom det himmelska riket. Sà talar den vise
chinesen Lao-Tseu omkring 600 år före vår tidräkning:
"Det gifves ett väsen, ett och enigt, som var till före
himmel och jord. O! huru stilla är det, huru tystl Det
allena består utan växling. Du kan kalla del verlds-altets
"moder. Jag vet icke att gifva det namn. För att beteckna
det kallar jag det vägen, "Tao", (förnuftet).
Menniskan efterhärmar jorden, jorden himmelen.
Himmelen är vägen. Vägen är sin egen natur.
"Vägen frambringar varelserna; dygden närer dem; bdda
gifva dem en kroppslig form och föra dem till fulländning
"genom en hemlig drifkraft. Derföre vörda alla väsen vägen
och ära dygden. Ingen har gifvit vägen sin värdighet och
dygden sin adel. De äga dem evigt i sig sjelfva. Vägen
frambringar varelserna, närer dem och låter dem tillväxa,
mognar och bevarar dem. Den frambringar dem och gör
’ dem icke till sina egna. Den gör dem till det de äro och
’ berömmer sig icke deraf: den styrer dem och lemnar dem
fria. Detta är dygdens djup."
Detta är ädelt och stort, men har en viss förnäm
min, som erinrar om en hög mandarin. Lao-Tseus ideal
är verkligen en sådan. Det är den vise, högt uppsatte,
som för sig ingenting behöfver, ingenting begär, och genom
renheten och (»egennyttan af sitt lif närmar sig det eviga
Tao och inträder i dess odödlighet; — ty uf sin egen
natur är menniskan (så lärde Lao-Tseu) icke odödlig. Den
vise har frid i högheten af sitt medvetande, och har genom
sin upphöjda ståndpunkt rätt att ringakta andra menniskor.
Till detta ideal ville han upphöja folkets styresmän. De
skulle vara visa och ädla, folket lyckligt genom att lyda
dem. För den stora mängden hade han intet högre
lef-nads-ideal, än lydnaden för de styrande samt för förfädrens
plägseder. Denna förnämbet gjorde honom sträf och
ofördragsam. "Om jag hade ett rike — hörde man honom säga
— id litet att grannarne kunde höra allt som sades der, sd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
