Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Det poetiska Asien och det verkliga Asien. Öfversigt af Asiens gamla folk och religioner. En blick på de nuvarande. Gemensamma familje-drag. Gemensamt mål. Asien såsom menniskoslägtets moderland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3S
och lofvade återkomma för att uppväcka det" när han
sjelf blifvit en upplyst (eller vetande), d. ä. Buddha.
Sedan han under en hel natt aflägsnat sig från
Sa-kyernas land afskedade han sin trogne tjenare, återlemnade
sin häst och sina dyrbara kläder och iklädde sig en fattig
jägares grofva drägt. Under namn af Sakya Mouni, d. ä.
Sakya-enslingen eller Gotama-asceten , besökte han flera
ryktbara Bramin-skolor. I beundran öfver hans skönhet
och hans kunskaper ville inan hålla honom qvar i dem :
men alltid syntes det honom, att deras lära icke var
verkligen befriande, och han lemnade dem för att på ett ställe,
kalladt Ourouvilva, lefva i djup enslighet och betraktelse.
Här tillbragte han sex år under begrundningar och stränga
sjelfspäkningar i det han öfvade sig att fasta och att
försaka alla begär; han födde sig endast af ris och af
mjölk, som bygdens unga flickor, af medlidande för den
unga botgöraren, förde till honom.
Siddarta var 2 9 år gammal då han ingick i sin
enslighet. Hvad som här oupphörligt sysselsatte hans själ
var lidandet i verlden och medlen att upphäfva det för
sig och för andra; tv hans milda hjerta ömmade för alla
varelsers smärta Sakya mouni var àunu blott "ßodhisattva",
d. ä. den förutbestämde lycklige (novisen), utrustad med
alla egenskaper för att blifva Buddha. Annu några djupa
begrundningar, några långa extaser och hans mål »kulle
uppnås.
En dag, på en ort, kallad Bodhimanda (upplysningens
säte), satte han sig med korslagda ben under ett
fikonträd, med anletet vändt mot östern, utropande: Må min
hud förtorka och mina ben upplösas om jag uppreser mig
förr än jag erhållit det högsta ljuset!" Han blef så
sittande orörlig en hel dag och en natt. men vid den andra
dagens gryning kände han sig blifva den fullt upplyfte
—-Buddha. Ilan utropade i det han slog pä jorden med sin
hand: "Ja, det är på detta vis som jag skall sätta en
gräns för denna verldens lidande!" Ilan insåg nu de
orsaker, som vålla tillvarelsens elände, samt medlet, som
Fr. Bremer. Reta. IV. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
