Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Det poetiska Asien och det verkliga Asien. Öfversigt af Asiens gamla folk och religioner. En blick på de nuvarande. Gemensamma familje-drag. Gemensamt mål. Asien såsom menniskoslägtets moderland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
man intet tänker, intet känner, intet begär, utom den eviga
hvilan.
Den ofantliga följden af Buddhas lära har sina
naturliga, bilde goda och onda orsaker. Hvilken menniska
önskar ej för sig och sina älskade befrielse frän det
jordiska lifvets mörka dämoner, sjukdomen, lidandet,
ålderdomen och döden? döden åtminstone i den hemska gestalt,
som den oftast ikläder sig på jorden. Men enligt Indiens
tro blef detta tillstånd genom själavandringen ett ständigt
fortvarande för menniskan: ty i lägre eller högre regioner
af lifvet återfödes menniskorna städse enligt de
Syd-Asiatiska folkens tro, och blifva städse underkastade samma
vansklighetens villkor, så vida de ej kunna befria sig ur
den eviga kretsgången. Att en sådan befrielse är möjlig
synes äfven vara en mer eller mindre viss tro hos dessa
folk, och de "Helige på pelarne" i Egypten, äfvensom de
Indiska Fakirerne visa, att man från urminnes tid trott
sig kunna vinna den genom dödandet af sinnena och
begären. Buddha gaf åt denna lära ett högre, sedligt
innehåll. och hans ädla menniskoälskande hjerta ingjöt deri ett
högre mål, än den egna frälsningen. Buddha ville frälsa
alla menniskor; han kallade alla utan åtskilnad, höga och
laga, till det heliga och för honom högsta lifvet, och hans
fläcklösa moral-lära, som skulle föra dem pä vägen dertill,
anslog det bättre inom menniskonaturen. Ty som
Mem-nons-stoden klingar vid beröringen af den uppgående solens
strålar, så svarar menniskans själ i gladt samtycke på de
bud, som kalla henne att vara ljus och god, ehuru litet
hon än i sina gerningar må motsvara sitt väsens ideal.
Nog: Menniskans sinne för det rätta och rena berördes på
ett högre vis än förut af Buddhas lära. Den befriade
henne från grymma gudar, grymma lagar och seder —
ka6tskilnaden och de blodiga mennisko-offer, hvarmed
naturgudinnan Durga och elds-guden Siva m. fl. årligen ärades,
— och den öppnade för alla en väg att befrias från
själavandringens och tillvarelsens lidanden. Menniskorna
visste ännu ingen bättre; de kände icke den kraft, som
adopterar lidandet och döden och besegrar dem genom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
