Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Det poetiska Asien och det verkliga Asien. Öfversigt af Asiens gamla folk och religioner. En blick på de nuvarande. Gemensamma familje-drag. Gemensamt mål. Asien såsom menniskoslägtets moderland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4<
Stora och viga konungars namn ljuda till obs ur
Egyptens historia, men icke stora reformatorers, likt
Zo-roaster, Lao-Tseu eller Buddha. Den största af Asiens
för-christliga religions-stiftare vaggades väl som barn af
Nilens bölja, upptogs af en Egyptisk kungadotter och lärde
Egyptisk vishet vid hennes faders hof; men han var ej
son af dess folk och lemnade det för att följa en högre
kallelse och för att sednare uppträda som den största
vedersakare af dess inång-guderi. Ty hvilka ädlare läror än
slagit rot uti Egypten, så synes dock en grof
afguda-dyrkan, eller en natur-kultus. som för symbolerna glömmer
anden, som tar molnet för gudinnan, vara hufvud-drag i
folkets religiösa lif. De höga lärorna förblefvo mysterier
för den stora mängden, fördolda inom templen, der deras
vårdare, presterna, endast tolkade dem för de invigde eller
för de utkorade lärjungarne. Läran om själarnes vandring
och rening synes hafva varit ett hufvudföremål för dessa
mysterier, äfvensom betraktelsen af ilen högsta enheten,
alla tings orsak, samt den symboliska skrift, i hvilken
gudomligheten i naturen uttalar sitt väsen. Egyptens
religion och lifslära är ännu i många delar en för oss
outredd, kolossal hieroglyph. Hellenerna aktade högt de
Egyptiska presternas vishet. Pythagoras gick i deras skola
mer än tjugu år. Men utom några abstrakta satser öfver
enheten, läran om själavandringen och några maximer af
en renande sedolära — som nu synes oss all daglig — har
intet kommit till oss ur dessa tysta Vises allra
heligaste.
När Moses ur Egyptens lågland uppträder på Sinai
och Moabs höjder, är det såsom tolk af ett helt annat
gudsbegrepp, än det Egyptiska, och af ett vida högre och
klarare än det, som inspirerade de religions-lärare dem vi
redan hört. Den Gud, som Moses förkunnar, är en
lefvande, helig Gud, ett personligt evigt och enigt väsen,
skapare, uppfostrare och fullkomnare. Han ensam är god
och fullkomlig; honom ensam skall man älska och lyda.
Deraf betingas menniskornas godhet och sällhet. Sedelagen,
som förkunnas från Sinai, har till utgångspunkt: kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
