Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Det poetiska Asien och det verkliga Asien. Öfversigt af Asiens gamla folk och religioner. En blick på de nuvarande. Gemensamma familje-drag. Gemensamt mål. Asien såsom menniskoslägtets moderland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
Romarne, detta största och mäktigaste af den
för-christliga odlingens folk, underlägset det Helleniska i snille,
var kanske öfverlägset i sedlig karakter, i kraftig vilja.
Deraf dess herrskare-makt. Det emottog af Grekland gudar,
seder, lefnadsläror, vetenskaper och konster; men slutade
med att gifva Grekland lag. Rom underkufvade större
delen af den odlade verlden och spridde öfverallt sina
statsanstalter, fora och tempel, vattuledningar, bad, theatrar
och blodiga folknöjen. Rom befordrade bland folken en
större ordning, större säkerhet, större välstånd och medel
till njutning; men gaf dem icke ett högre Gudsbegrepp,
än grekerna, icke ett högre mål för det menskliga lifvet,
och icke en högre mensklighet. Det kunde icke gifva
hvad det sjelf ej ägde. Romarne voro hårda herrar mot
sina slafvar, såsom de stora 6lafkrigen det bevisa. Också
blefvo slafvar en dag deras herrar. Öfverlägsna grekerna
i praktisk statskonst stå romarne under dem i tankens
djup. De största af Roms kejsare fortfara att komma till
det underkufvade Athen blott för att höra dess philosopher
och för att låta viga sig in i de Eleusinska mysterierna, i
hvilkas högsta grader man trodde sig få veta något om
dödens mysterier. Hvad de högsta gradernas invigde fingo
veta — det veta vi icke; men det måtte hafva varit föga
uppbyggligt att dömma af verkningarne på dem. De
förblefvo efteråt sådana de förut voro. Tiberius, Nero,
Caligula voro alla invigde i de Eleusiska mysterierna.
Sokrates brydde sig icke om att låta inviga sig. Jag drar
deraf och af det förutsagda denna slutsats: Hellas’ och
Roms vise män hafva gjort mycket för verldens odling
och upplysning, men öfver de stora, yttersta frågorna hafva
de icke spridt nytt ljus. Många visa läror och ord hafva
deras skolor gifvit verlden, men icke <iet ordet, som allena
kunde gifva henne nytt lif.
Öfver det högsta väsendet, öfver lifvets mål hafva de
icke sagt eller lärt något mera än Asiens lärare; och bland
dem alla ser jag icke ett enda hjerta så stort och varmt,
som konungasonens vid Himalajas fot, vid Gan^l’ strand.
Rena bemödanden, hjeltemodiga handlingar, vackra, sedliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
