Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Det poetiska Asien och det verkliga Asien. Öfversigt af Asiens gamla folk och religioner. En blick på de nuvarande. Gemensamma familje-drag. Gemensamt mål. Asien såsom menniskoslägtets moderland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
bland menniskor, slåss med dem, om dem eller för dem,
äro i allt lika dem — stundom litet sämre än de bästa
— och bland alla de Gudar, hvarmed Hellenernas fantasi
befolkat verlden, är icke en som är god. Sokrates —
den förträfflige Sokrates, anade den högsta sanningen, men
icke den högste Guden. Och Platos Guds-ideal förblef
opopulärt och oåtkomligt liksom hans ideal-stat.
Menniskans lif fick i Hellas’ stater ett högre mål än den
enskilta fulländningen, ty statens ära skulle vara
medborgarens mål. Men den Helleniska staten sjelf känner intet
högre mål, än dess egen ära, vunnen — lika mycket
huru.
Vi, Grekernas efterkommande och lärjungar, se Hellas
folk vanligtvis blott i glansen af deras hjeltar, lagstiftare,
philosopher, konstnärer och skalder, eller i ljuset af deras
fester, tempel och plastiska guda-gestalter. Men om vi på
närmare håll betrakta deras historia och inre lif, så måste
vi förvånas öfver deras barbari, öfver deras brist på högre
mensklighet. Väl älskade grekerna ej, såsom de flesta
asiatiska folkslag, att stympa fångna fiender, beröfva dem
ögon, öron, händer, fötter o. s. v., ej heller funno de,
såsom dessa folkslag, vällust i sina offers förlängda plågor
eller i grymma dödsstraff; men att döda alla manliga
fångar, äfven af deras syskon-folk, och att sälja deras
qvinnor och barn som slafvar, det var hvardags-sed och bruk
bland alla Hellas’ folk. Att röfva och mörda var deras
politiska rätt. Så var slafveriet. Slafvarne förrättade hos
dem allt hårdt arbete*). Polygamien hörde icke till deras
hemseder, men deras befriande läror voro icke för Gynäcei
anonyma varelser. Dessa gåfvos eller togos i äktenskap
eller — såldes i slafveri. Prestiniian, — oraklets mun
— aktades högt, men icke qvinnan, hälft af menniskan.
Låt oss beundra grekernas snille och konst, men låt oss
icke tala om deras sköna mensklighet. Deras sedliga dygd
stod icke högre.
*) AttilÄ befolkning utgjordes — i Perikles’tid — af omkring
ett hundra ljug» tusen Jria män och af fyra hundra tusen
slafvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
