Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. 23. Påskveckan i Jerusalem, Beredelser hos judarne, hos de christna. Långfredags-aftonens uppträden. Lördagens fest i den heliga Graf-kyrkan. Dårhuslika upptåg. Den ”heliga eldens” utbristande. Theatralisk helvetes-scen. Processionen. Den turkiska paschan och de christna pilgrimerna. Pilgrimernas behållning. Den evangeliska församlingens påsk-högtid. Min egen. Afton i Gethsemane. ”Il Diavolo.” Golgatha. Några tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 i
elden, och biskopen af Petra hafva föranledt yppandet af
denna elds åstadkommande, nemligen genom ett visst
phos-phoriskt preparat, hvarmed händer och armar bestrykas
och som, då dessa föras mot hvarandra, låter eld
uppflamma. Att händer och armar ej dervid förbrännas lärer
vara hemligheten af ett annat preparat. Visst är att don
vördige erkebiskopen af Petra med sina brinnande händer
syntes mig springa såsom någon, som är rädd om siri
hud.
Efter att hafva betraktat processionen oeh sett de
sista ljusen slockna gingo vi i allsköns stillhet ur kyrkan,
jag nöjd att en gång hafva sett detta upptåg och att
aldrig mera se del. Det sprider ett sorgligt ljus öfver den
grekiska kyrkans tillstånd i österns länder. De
theatra-liska påskfesterna i Rom, dem jag såg förlidet år, hade
dock skönhet, anständighet och symbolisk betydelse — :
några af dem. såsom Peters-kyrkans illumination
påskaftonsnatten, hade en pittoresk skönhet, som jag aldrig skall
förgäta. Men här i Jerusalem, pä sjelfva den jord, som
bar frälsarens graf, var skådespelet till hans minne ett
rått, vildt, tanklöst dårhus-uppträde, och — man kan icke säga
nog mycket ringaktande derom och om det presterskap.
som upphäller och uppmuntrar det för slem vinnings skull:
ty derpå går det i grunden ut. Väl föregifves det, att
de pilgrimer, som deraf årligen dragas till Jerusalem,
skulle, om de icke drogos dit, alldeles förvildas och glömma
deras christendom, då de lemnades i sina städer och
provinser ibland muhanimedanerne. Dopet i Jordaneu,
påskelden ur den heliga grafven äro således, så argumentera
patriarkerna, tillåtna lockmedel för att vidmakthålla det
christna lifvet i Orienten. Men hvilken art christi igt lif
dermed vidmakthålles, det visa de flera plägseder, som äro
bruklige bland pilgrimerna i Jerusalem. En allmänt gängse
sed är att skrifva in sina namn i de äldsta Jerusalemitiska
kyrkornas böcker, och med det samma skrifver man äfven
in namnen på de anhöriga och vänner, som icke sjelfva
komma till Jerusalem. För hvart namn betalas en särskilt
afgift, som snart uppgår till en guld-medjctli. (omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
