Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. 23. Påskveckan i Jerusalem, Beredelser hos judarne, hos de christna. Långfredags-aftonens uppträden. Lördagens fest i den heliga Graf-kyrkan. Dårhuslika upptåg. Den ”heliga eldens” utbristande. Theatralisk helvetes-scen. Processionen. Den turkiska paschan och de christna pilgrimerna. Pilgrimernas behållning. Den evangeliska församlingens påsk-högtid. Min egen. Afton i Gethsemane. ”Il Diavolo.” Golgatha. Några tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 6
Nu upptager det några få blad, och på dessa tecknas
gripande scener, fattliga för alla menniskor, och hvilkas
innehål! på samma vis rörer — alla.
Man fäster sig vanligen med uteslutande förkärlek vid
ett eller annat ställe eller utlåtande i den heliga historien,
och de christna sekterna bygga sina kyrkor på sådana
särskilta ställens grund. Mig synes tvenne hufvuddrag
framför allt allmänliga och vigtiga. Det nemligen af Jesu
förhållande till Gud från begynnelsen och till slutet af sitt
uppträdande på jorden, och hans förhållande till
menskligheten, båda fulländade uti hans död. Alla enskilta drag
få betydelse eller förklaring genom deras förhållande till
dessa hufvudriktningar.
Jesu lif, såsom menniskors lärare och läkare, är, tror
jag, af alla tänkande christna med stor enstämmighet
upp-fattadt dels såsom förebild för alla dem, som söka vägen,
dels såsom uppenbarelse af Guds vilja och hjertelag. Ty
Jesu ständiga åberopande af Fadren, såsom den der talar
genom honom och "verkar gerningarna", lemnar intet val
att fatta saken annorlunda, om nian öfverhufvud tror på
den evangeliska historiens sanning.
Jesu död åter har jag hört vara föremål för olika
uppfattningar. De hafva alla en välsignelse för
menniskolifvet då den — Jesu död — fattas i dess sammanhang
med hans förutgående lif, sista samtal och påföljande
uppståndelse. Men en åsigt deraf har jag funnit vara på en
gång den mest rådande och den minst klart förstådda.
Orsakerna till båda delarne torde ligga i sjelfva frågans djup.
De djupaste sanningar upptagas af menniskosjälen; men ju
djupare de ligga, desto sednare komma de i ljuset. I alla
tider hafva vi sett den christna kyrkan lägga vigt på Christi
död såsom den företrädesvis frälsande akten af hans lif.
Detta har jag hittills ansett för en den fromma känslans
öfverdrift. Men i denna tid har denna åsigt trädt mig
närmare, och om jag än ej kan säga, att jag fattat den
fullt, så känner jag likväl att den är bland dessa sanningar,
som måste växa inom mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
