Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. 23. Påskveckan i Jerusalem, Beredelser hos judarne, hos de christna. Långfredags-aftonens uppträden. Lördagens fest i den heliga Graf-kyrkan. Dårhuslika upptåg. Den ”heliga eldens” utbristande. Theatralisk helvetes-scen. Processionen. Den turkiska paschan och de christna pilgrimerna. Pilgrimernas behållning. Den evangeliska församlingens påsk-högtid. Min egen. Afton i Gethsemane. ”Il Diavolo.” Golgatha. Några tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
sig och de sina. Christus är icke blott de lefvandes, titan
de dödas frälsare.
Härmed sammanhänger nära frågan oui den makt.
hvarigenom en sådan frälsning utföres, frågan om Christi
väsen och natur.
I denna fråga har jag fuuuit, att christenheten delar
sig i två hufvudläger: det ena ser i honom blott en ädel
menniska, utrustad med ovanliga naturgåfvor. Det andra
ser i honom en gudomlig person, af en högre natur, än
menniskans, och i så nära förening med det högsta
väsendet, att han är ett med Guds väsen och vilja, ett med
Gud.
Sjelf har vår Frälsare ömsom kallat sig menniskans
son" och "Guds son." Han har tillåtit oss, att nalkas
honom i båda dessa egenskaper och att i båda kalla oss
hans lärjungar. Hvad som gör oss dertill — så har han
sjelf sagt — är icke den eller den uppfattningen af hans
person, utan allenast kärleken till honom och lydnaden för
hans bud. Detta är det väsendtliga. Jag har känt flera
de bästa, sannaste christna bland dem, som fatta Christus
endast såsom "menniskans son" och följa honom troget i
hans befrielseverk för jorden. Jag ville kunna likna dem
i kärlek till Gud och lians rike. Men deras åsigt af
Christus är mig icke tillfyllest, hjelper mig ej att tillfyllest
förklara Jesu sinnesstämning, medvetande, lif och död, oeh
följderna af hans historia för jorden. Den ger mig ej
heller hvad jag ytterst behöfver för att besvara de stora
frågorna och vinna de utsigter, i hvilka allena min själ
kan finna ro. Denna högsta frid kan, ytterst, intet gifva
utom kännedomen om Guds väsen och vilja. Känner jag
Skaparen, så vet jag äfven hans skapelses mål. "Visa oss
Fadren, så hafva vi nog’ sade Jesu lärjunge i alla
ljus-och sanning-sökandes namn. Och än mer: jag, du, alla
menniskor behöfva älska Gud. Ingen annan kärlek är oss
tillfyllest: ingen annan fyller hjertat och ger det kraft att.
genom synd och mörker, lifvets och dödens pröfningar dock
komma till Gud. Men, kunna vi på en gång känna, djupt
känna jordlifvets mörker och nöd och — älska Gud, jord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
