Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Besök i Bethlehem. Palestinas Flora. Den svenske botanisten. Lifvet i Nybyggarens hus. Artas dal. Den bannlyste Sheiken. Turisterna. Arabiska sagor. Om bibelns qvinnor. Hebron och Abraham. Vandring till Salomos dammar. Allarm och förskräckelse. Hvardags-uppträden i Palestina. Ibraham paschas tid. Nuvarande utsigter. Arabiska giftermål. Önskningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
jaga ut sin son Ismael och dess moder i öknen, — ljuger
dessutom i nöden. Så gjorde sednare Isaac, och Jakob
öfverträffar alla i illparighet. De voro barn af en fallen
natur och förstodo ännu föga sedelagens fordringar. I
gudsfruktan voro dc stora och det beredde dem till
sanningens erkännande i — flera riktningar. Något barnsligt
och stort på en gång ligger i dessa gestalter, i synnerhet
hos Abraham. Vi förstå bättre nu hvad som hörer till
familjelifvets helgd och moralens bud. Men huru mången
af vår tids män skulle väl i storsint förtroende hafva gått
att offra sin son på Guds befallning?
Ismael, Abrahams förorättade son, har i öfrigt
hämnat sig på Isaac, och gör det än i dag. Öknens son,
tjensteqvinnans son har fördrifvit den frias son ur sina
fäders land och intagit hans ställe. Skall en dag komma,
då Isaac och Ismael, såsom i första tiderna, åter förenas
vid deras stamfaders graf? (Gen. 25, 9.)
Nu synes den dagen fjerran. Ett bevis derpå såg
jag äfven i går, då jag, åtföljd af gamle Meschullams
arabiska tjenare och af hans yngsta son (en tolf års gosse),
vandrade till Salomos dammar, en timmas väg från ArtaB
dal. Vi hade icke gått mycket mera än en fjerdedels
timma och hade just kommit ur dalen in på kullarne, som
begränsa den söderut, då plötsligen ett slags härskri
höjdes, sont upprepades från höjd till höjd rundt omkring
oss. Mina ledsagare studsade, den yngsta tog med all
skyndsamhet till benen och försvann åt dalen till, den
äldre sprang ock några steg, men hejdade sig och
lyssnade. Vi voro helt nära en by. Väpnade män och
flockar af qvinnor störtade fram derur. De sade, att en
fiendtlig arabstam stod i begrepp att röfva bort
Artas-byarnes boskapshjordar. Min arabiska ledsagare tog nu
mod till sig, sade att det blott gällde en strid emellan
Fellahins och Fellahins (d. ä. jordbrukande araber), och
att han ville åtaga sig att föra mig oskadd upp till
Salomos dammar, der vi skulle träffa turkisk vakt. Jag kände
Fr. Bremer. Rem. IV. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
