Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Åter i Jerusalem. Storfursten och storfurstinnan Constantin. Krigsrykten. Heta dagar. Storfurstens besök i Omars moské, religiösa liberalism, förståndiga frågor. Biskop Gobats silfverbröllop. Ett annat bröllop. Biskopens parti och konsulns parti. Det rätta partiet. Drottning Victorias födelsedag i Jerusalem. Ökenvind och dess verkningar. Rosendalen. Små utflykter. Bethanien än en gång. Diakonissorna. Efterskörd samt återblick. Ökentider; deras frukt. Systerhemmet. Lilla Richane. Min sista dag uti Jerusalem. Godt budskap. Stormigt och stilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
mig uppbygd, lifvad, tillfredsställd dels af ordningen,
behaget oeh friden derinom, dels af de lifliga, glada barnen,
som svärmade kring mig, föllo mig om halsen och kallade
mig "moder", allramest af andan hos systrarne, af hvilka de
flesta äro ännu unga, alla behagliga. Ilär år intet
partisinne, ingen familje-egoism, ingen egoism alls, ingen tanke
på sig sjelf, sina beqvämligheter, sin vänlighet; nej, man
tänker blott på andras bästa, och det sä naturligt, så
kärleksfullt. Hvarje syster skulle hafva sitt eget lilla rum,
men hvarje syster har i det rummet inrymt tre eller fyra
små barn, och har bland de många små bäddarne föga
rum för mera än sin egen. Vid lektionerna, likasom vid
lekarne syntes mig barnen liffulla och lyckliga. I
sjukhusets salar rådde ordning, frisk luft och trefnad. Några och
trettio museimän hade der låtit sköta sig under det
förflutna året. Man söker ej göra dem till proselyter; men
hvarje afton läser pastor AValentiner högt i sjuksalen ett
kapitel ur den heliga skrift och håller en kort bön, och
det höra museimännen gerna. Man förer dem till att älska
de christna och deras tro. Det är den bästa väg till
omvändelse. Systrarne hafva äfven ett apothek, tillverka
sjelfva och utdela läkemedlen. Mer än en gäng såg jag
arabfamiljer komma med sina barn och undfå hjelp och
läkemedel, som missionens doktor föreskrifvit.
Diakonis-sornas välgörande verksamhet är så erkänd, att Jerusalems
pascha förärat deras anstalt en gåfva af 1,000 piaBter.
Vicekonungen i Egypten ger Diakonisshuset i Alexandria
en årlig summa (jag minnes ej huru stor) för de
välgerningar det bevisar befolkningen. De. förnämsta medel, som
tillflyta Diakoni8Sorna, komma dock från deras moderland.
Utan dem skulle de icke kunna fortfara n ed sitt sköna,
men arbetsamma och äfven kostsamma värf i dessa
hednaland. Stundom tryta dock äfven dessa medel och
hungersnöden klappar då på Diakoniss-henunets dörr. Men
systrarne släppa den ej in. De finna på allahanda utvägar att
skydda sina små, sina sjuka och sig sjelfva. Deribland är
förfärdigandet, af vackra kransar och korgar af pressade
blommor och blad från Oljoberget, från Jerusalems eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
